Kammarmusikserien "Alltid på en måndag" rymde denna gång högklassig musik för flöjt och piano. Mer än halva programmet upptogs av Chopins pianomusik, och även övriga tonsättare sattes i relation till honom av presentatören Mats Jansson.
Asahara spelade kraftfullt utan att volymen gick till överdrift, och hennes förmåga att följsamt återge blixtsnabbt subtila färgskiftningar både imponerade och berörde. Av de tre mazurkorna njöt jag särskilt av den i f-moll, den är bitterljuv och vemodigt vacker. Medan en av Chopins valser slirade lite och fick kämpa sig tillbaka på banan framstod Nocturnen i c-moll som genomlyst och klar i sin ärkeromantiskt dröjande hållning.
Man kan tycka och tro att alla tvärflöjter låter lika, men Markson Falk - till vardags soloflöjtist i Norrköpingssymfonikerna - har en förunderlig och fängslande timbre i sin. Den använde hon föredömligt i den svårspelade "Koltrasten", där både Messiaen och Moder Natur visat häpnadsväckande prov på gränslös fantasi.
Tillsammans med Asahara avslutade hon kvällen med ett strålande framförande av Poulencs "Sonat för flöjt och piano". Detta inte sällan hörda verk är alltigenom musikantiskt och livsbejakande.
Crescendo är ett trivsamt ställe att hålla till på, lokalen har en själ och närheten mellan scen och salong är "lagom". Tyvärr finns ofta en hel del sidoljud som irriterar koncentrationen; antingen är det fläktsystemet som mullrar eller är det en dammsugare som alltid står på...
Gunnar Ekermo