Peter, Bjorn and John
Herrgårn, Linköping.
JAG BLIR INTE klok på det här bandet.
Peter, Bjorn and John (för dagen förstärkta med Marit Bergmans keyboardist Åsa Jacobsson) ser coola ut i kavajer och pop-pluggar (ja, förutom trummisen John som är snaggad), sångaren Peter har en säregen och skön röst och ljudbilden -- ja, den är ju bara så rätt. Det här är ett band jag enligt alla regler borde älska.
Ändå vill inte musiken, varken på gruppens två album eller från Herrgårns scen, gnistra som den borde. Det är något som saknas, men jag vet inte vad.
Oftast med band som är bättre i teorin brukar det vara låtarna som saknas, men på torsdagens spelning bjuds vi på såväl den snärtiga "I dont know what I want us to do" som nya favoriten "It beats me every time" med drivande virvelslag och snygg gitarrslinga och "People the know" som utmynnar i ett vilt trumcrescendo och en jämfotahoppande sångare.
Även snygga "Far away, by my side" och "Does it matter now", som på konserten växer ut och lyfter flera klasser mot studioversionen, är bra låtar. Så vad är det som fattas? Hjälp mig, jag begriper ingenting.
För övrigt var det synd att förbandet Stella Rocket ställde in, det hade varit intressant att se om bandets aviga indiepop funkar lika bra live som på nysläppta debuten.