Bästa countryfestivalen hittills

Ydre countryfestival. Hestra.

Foto: Björn Svensk

Konsert2010-07-12 09:51
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har hunnit bli ett antal besök på Ydre countryfestival. I vilket fall som helst hävdar jag att årets upplaga totalt sett är den klart bästa!

Naturligtvis finns det ett par riktiga bottennapp, som fredagens båda tungfotade akter. Mike & the Strangers hankar sig hjälpligt fram tills de ger sig på Hank (Williams) och katastrofen är ett faktum. 2009 års country-SM-vinnare i alt.country, International Harvesters, deras sega och statiska mainstreamcountry saknar både särart och klös. Inte hör jag någon alternativ country heller.

Lördagens absoluta djupdykning står Brothers in Arms för med sin osmakligt vördnadsfulla covertolkning av Mark Knopfler. Burr, sa Kasper!

När Brolle anträder scenen sent lördagkväll är publiken nära extas, men jag förstår inte vad han har på en countryfestival att göra med sin schlager(hård)rock överhuvudtaget. Visst, karln har en mäktig röst och han vet hur publiken ska tas men det blir både pompöst och teatraliskt.

Helt okej är dock lördagens båda mellanakter.

Norrmannen Arild Karlsen & gamle Wendel Atkins lyckades stundtals bra med att låta outlaw i sin två timmar långa konsert. Riktigt bra och gruffsigt blir det när Atkins tolkar sina själsfränder Waylon Jennings, David Allen Coe och Merle Haggard.

När Tennessee Drifters äntrar scenen blir det bara covers och framför allt då tidiga Johnny Cash-låtar. Helt okej, men så bra det skulle kunna bli om de släpper på historiens tyglar en aning.

Det är ändå två gäng som glimrar som diamanter i helheten. Och det är fredagens båda mellanakter.

Först ut av dessa är kanadensaren Joe Fournier tillsammans med ett helt suveränt band, Log Jammin', ifrån Piteå. Med en häxbrygd bestående av country, blues, boogie och en massa rockattityd knäcker dessa spelglada herrar allt motstånd. Fourniers raspiga röst samspelar med banjo, lapsteel, gitarrer, ståbas och slaginstrument så hjärtan blir lyckliga av allt allvar han skildrar.

När Nisse Hellberg drar igång är det trångt framför scen. Med sin rockabillydoftande upptempo får han publiken på tårna. Tillsammans med sitt makalösa kompband, gitarristen Janne Lindén, batteristen Markus Kjellström och hela Sveriges bäste ståbasist Affe Östlund briserar han av höjdare i parti och minut. Med sin breaklåt från 2006 "Ett tufft jobb", "Det luktar läder" och alla andra låtar sänder Hellberg ut så mycket positiv energi att stämningen blir elektrisk.

Glatt häpen och lite överraskad suger jag i mig hela paketet.