Kapten Röd är en gigant. Inte så mycket för att han är två meter lång utan för sin roll inom svensk reggae. Kaptenen leder den nya generationen av artister som sneglar snett bakåt i den traditionella reggaen men som till störst del anammat nutidens inriktning inom baktakt. Reggae och dancehall blandas huller om buller och sång och toast flyter in i varandra, hur naturligt som helst.
På skiva producerar Kapten Röd mestadels sina egna rytmer men på scenen har han sällskap av de fem Majorerna. Det är skickligt och smakfullt, det sätt som bandet spelar liveversionerna. Troget originalen men samtidigt justerade i både tempo och intensitet. Konsertljudet är bra och ända från första introt på konserten är ett halvfullt LOrient helt med på noterna.
Konserten innehåller i stort sett låtarna från förra årets skiva "Stjärnorna finns här". Det blir full allsång i refrängerna till röjiga låtar som "Ensamhället" och "Galenskap", men också troget lyssnande i lugnare låtar och nyfiket diggande i några nya spår som spelas upp. Styrkan blir, bredvid de starka låtarna, variationen under konserten. Mellan låtar och ibland inom dem så växlas det mellan lugn sång och hetsig toast över lämpligt instrumentaltempo. Två låtar i mitten av konserten bjuder på en gäst, i form av Mästerkatten. Hon ger Kapten Röd en kort avlastning vilket gör resten av spelningen ännu bättre. Majorerna gungar på, Kaptenen är glad över härliga vibbar, publiken dansar och ropar "Ay, ay kapten".