Först en svensk översättning av Shenandoahs sorgliga "Ghost in this house", sen Göran Fristorps tonsättning av Johannes Edfeldts storslagna dikt "Ensamhetens hav", följt av The Eagles "Sad café", här "Sanningens café", som inte heller är en plats där man vill vistas alltför länge.
Det är alltså en föga insmickrande repertoar, men den väcker Ekenäspublikens nyfikenhet. Undan för undan vinner Anna-Lotta och hennes musikant Anders Landegren i förtroende. Kanske för att de har så bra smak, de sjunger (nästan) bara sånger av hög kvalitet, och när de dristar sig att tolka Jim Reeves/Gunnar Wiklunds gamla "I love you because" ("Mest av allt") så ger de den slitna schlagern låten oanade kvaliteter. Snyggt!
Eller är det så enkelt att Anna-Lotta är en så begåvad och karismatisk sångerska? Och Anders en så infallsrik och smakfull pianist? Sen gillar jag att inga notblad förekommer påscenen, det här är musikanter som kan sin sak. Precis före paus får Edith Piafs nynnvänliga "För i kärleks möts vi två igen" en dramatisk tolkning och får mig att längta efter mer sån't.
Men så blir det inte. Svensk visa får däremot stor plats. Sällan hörda alster av Olle Adolphson, Evert Taube, Ola Magnell. Det är fint, men duon har en tendens att dra ner tempot och det blir ibland lite för snällt och såsigt för min smak. Mer dynamik då i Ainbusks paradnummer "Älska mig för den jag är" och i Hansson De Wolfes klassiker "Var kommer barnen in?".
Störst applåd efter paus får dock Cole Porters "Let´s do it", efter ett bluesigt och småbusigt framförande. En annan publikfavorit är Åsa Jinders/Cajsa Stina Åkerströms "Av längtan till dig". Men den bröllopsvisan lämnar Anna-Lotta bildligt över stafettpinnen till Åsa Jinder, som avslutar sommarens viskvällar på Ekenäs nästa onsdag. För den trofasta publikens och arrangörernas skull hoppas jag på blå himmel och kvällssol, precis som det var denna förtrollade afton.