Han ser ut som en kille just utkommen från 8 timmar på lagerjobbet. Lite urtvättad, rutig flanellskjorta och svarta hängande jeans. Snusen nyss utspottad och håret i ett fågelbo uppe på hjässan. Men skenet bedrar. Under skinnet på Joel Alme bor en elegant med en stor romantisk själ. Alla hans sånger tar sats långt inne i den själen och vill upp, upp, upp över regnbågen och vidare in i evigheten.
Klubb din mamma firar fem år av klubbande och livemusik. Det blir en fin födelsedagsfest. Lokalerna är fulla, publiken på ett festhumör och bandet levererar avskalade Joel Alme-byggen.
Borta är stråkarna som på skiva gör Alme till en indiecrooner. Här får istället saxofon och främst Pär Larssons utmärkta pianospel en massa utrymme och det gör musiken mer direkt. Plötsligt blir låtarnas styrka tydligare när stråkarnas melankoliska harmonier inte finns där att lägga kinden mot. Och Joel Alme står längst fram på tå och sjunger om den där flickan som är större än livet självt. Vi får starka versioner av favoriter som "A tender trap" och "Allways on my mind". Efter nästan en timme är det över. Men bandet hinner knappt lämna scenen så står dom där igen. En låt till. Den finaste av alla. Där sitter den. "A young summer?s youth" skickar ut oss i Linköpingsnatten med ett leende på läpparna och en melodi att gå till sängs med.