konsert
På nya skivan ville Tiger Lou göra låtar som fungerar live. Musiken har blivit rockigare och fått mer energi. Men även om musiken gör sig bra på ett rent tekniskt plan har bandets mollpop svårt att på allvar engagera under fredagens spelning.
Musiken känns, trots hårdslående trummor och halvskräniga gitarrer, märkligt anonym. Man måste ha koncentrationen på helspänn för att Tiger Lou inte ska förpassas till bakgrundsskval.
Vilket är förvirrande, eftersom exempelvis "The Loyal" och "Wolands first" är bra låtar och inledningsriffet till "Patterns" är lånat rakt av från Lustans Lakejers "Unga Moderna". Klistriga pärlan "Nixon" får mig dock att digga med utan ansträngning.
Charmiga Hello Saferide känns intressantare. Annika Norlin, som hon heter, kan vara lite anonym i de lugna låtarna, men i fartfyllda gitarr-och-tamburinpoplåtar som "San Francisco" och "My best friend" känns det som att hon har hittat sin grej.