Allt föll på plats i "Heaven"

Konsert2005-10-03 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vilken jätteapparat: att samköra kör, storband och en etablerad solist. Även om varje enhet är proffsig och väl fungerande är det ingen garanti för ett klockrent helhetsintryck. Den här generösa konserten innehöll flera höjdpunkter, medan somligt verkade nätt och jämnt förberett.

Rigmor Gustafsson sjöng fint och visade prov på större röstomfång än vad jag tidigare uppfattat. En del av hennes standardnummer fick en annorlunda inramning, exempelvis "What the world needs now is love".

Två önskemål: att hon hade hörts tydligare i ljudbilden och att hon lugnat ner sin överdrivna mikrofonteknik.

Rena råöset

Linköping Jazz Orchestra levererar exakt det man efterlyser av ett storband: precision, läckra arrangemang, bra solister. Tillsammans med Rigmor Gustafsson piskade de fram rena rå-öset i "Bye bye blackbird". Magnus Erikssons arrangemang och altsaxspel i "A night in Tunisia" var toppen, sällan tar han sig så mycket soloutrymme. Bandet är ett väloljat maskineri och spelar som proffs, men när de ska tacka för applåderna blir de som tafatta pojkar. Blåsarna får alltid beröm, den här gången vill jag framhålla kompet: utan deras solida insats fungerar inget av de andras glans-nummer. I kamp med noter, nyanser och tempi kryssade de sig igenom kvällen med bibehållet sväng. Heder åt dem!

Oklanderlig "Birdland"

Ad Libitum är den optimala kören för ett sådant här samarbete. Men "körjazz" är knepigt. Enligt mig finns ingen kör eller arran-gör i hela världen som kan översätta ensemble- eller solospel till do-bi-do-bi-do-körsång och få det att svän-ga på ett genuint sätt. Framförandet av Weather Reports "Birdland" var imponerande, svårsjunget och oklanderligt utfört. Man häpnar över att det går att göra en sådan låt vokalt, men utöver detta saknas ett musikaliskt egenvärde.

Känsligt sjunget

Utan förbehåll avnjöt jag däremot "A quiet place" i a capellaversion, känsligt och dynamiskt sjunget och med jazzkänsla i den färgade och täta stämföringen.

Bara en handfull num-mer inkluderade samtliga medverkande. I Ellingtons "Heaven" trillade allt på plats. Kanske beror det på att den är skriven för den här besättningen, körens insats är inkomponerad från början och inte ditlagd eller tillyxad i efterhand.