Betyg 3 (Takida), 2 (Stiftelsen)
Takida
Stiftelsen
Ryan Star
All Is Left
Garden, Linköping, 10/2
Det är tveksamt om Garden någonsin varit så här fullt. Publiken spiller ut i foajén och långt bak i extrahallen bakom Garden som öppnats upp. Hur blev det så här egentligen?
Sångaren Robert Pettersson är unik på så sätt att han står bakom två av de mest bespottade banden i svensk musikhistoria - Takida och Stiftelsen. Och den här kvällen står han på scen med båda banden.
Men med Takida gjorde han något stort. Under första delen av 00-talet blev bandet ett underground-fenomen som halsbrytande turnerade sig runt Sverige. De la en riktigt gedigen grund som tycks ha cementerat deras publik. Sen kom den lilla nätta hiten "Curly sue", och tog bandet till nya dimensioner. Och då spelar det ingen roll att Takida de senaste åren varit lite mindre aktiva - publiken kommer ändå.
Innan Takida drog ned på turnerandet gjorde de en hemsk föreställning där de varvade musiken med historier från sin karriär. Det visade sig vara ett rätt dåligt grepp då medlemmarna helt enkelt inte var så intressanta.
Den här kvällen är det definitivt musiken som står i fokus. Och då fungerar Takida fint - deras bredbenta rock har bra melodier och bandet framför låtarna med rejäl tyngd. "Evil eye" står som alltid i en klass för sig, men det mesta låter bra. Sedan är det inte oväntat balladerna som får det största jublet, även om de emellanåt blir lite träiga.
Det märks att Takida hållit på ett bra tag - allting sitter tight. Det märks också att de har kul på scen - vilket också smittar av sig på publiken som stortrivs och dansar och sjunger om vartannat.
När Robert Pettersson drog igång Stiftelsen 2011, kändes det som om han tog de allra mest baktalade beståndsdelarna av Takida och hängav sig åt dem. Den konspiratoriskt lagde skulle kunna tro att han gjorde det bara för att jävlas med sina kritiker. Som så klart blev än mer upprörda då Stiftelsen också de fick en stor publik. Populariteten sitter i - allsången och jublet ljuder högt åt det mesta bandet tar för sig på scen.
Men nu är nog frågan om inte Stiftelsen tagit det hela lite väl långt. För det som framförs från scen är i ärlighetens namn inte särskilt kul. Framförallt beror det på det på att låtarna ofta är alldeles för såsiga och loja. Men de räddas upp en del av att bandet åtminstone känns hängivna och gör sitt bästa. Och det är svårt att argumentera mot allsången i "Vart jag än går".
Takida/Stiftelsen får pluspoäng för det ambitiösa upplägget på turnén - utöver de två fick publiken både bandet All Is Left och Ryan Star.