Dirigent: Christina Hörnell
S:t Lars kyrka, Linköping
7 december
Jodå, S:t Lars kyrka är fortfarande en utmärkt konsertlokal. Det fick vi snabbt klart för oss, vi som på onsdagskvällen fyllde den nyrenoverade kyrkan. Befintliga bänkar och flyttbara stolar ordnar gott om plats trots att läktaren har flyttats fram. Och att den sångliga nyinvigningen består av Studentsångarnas fyra stämningsskapande julkonserter gjorde inte saken sämre.
De frackklädda sångarna startade konserten med att skrida fram längs sidogångarna och sjunga den medeltida "Alta trinita beata". Vilka basar! Var de hämtar djupet ifrån vet jag inte, men att höra dem känns som att sitta i en mänsklig orgel. Och tenorerna sedan. Koristerna fick verkligen visa vad de kan när de omringade publiken i "Veni Immanuel". Inte många tenorer klarar att ta den höga sluttonen i det svaga läget. Det var helt ljuvligt!
S:t Lars nye organist Bo Ingelberg ackompanjerade sångarna i den estniska koralen "Oh Kristus valgus oled sa". Och trots att det var minst femtio meter mellan läktarorgeln och koret höll alla sams om både takt och ton i det vackra verket – säkert inte minst tack vare Christina Hörnells distinkta dirigering.
Studentsångarna har på goda grunder skaffat en stor och trogen publik. Visst, det kan möjligen ibland låta lite mindre vackert i den mer populära repertoaren. Och i "Ding dong merrily on high" snubblade sångarna på lite för fort på åttondelarna. Men när det gäller de seriösare styckena är Linköpings studentsångare imponerande eniga om vokalfärg och slutkonsonanter. Många ensembler har sångare med vackert skolade röster. Men en riktig bra kör skiljer ut sig med förmåga att sjunga tillsammans och låta som ett instrument. Som Linköpings studentsångare kan och gör.