Visst, dessa rader skrivs mitt under en av fredagens regnattacker över Göteborg. Visst lider Way out west av barnsjukdomar när det gäller insläpp och andra detaljer. Men första dagen (festivalen tjuvstartade förvisso på klubbar i stan redan i torsdags) kan inte stavas annat än succé.
Konceptet är genialiskt för alla som vill ha komfort före allt vad snaskigt och skitigt festivalliv heter. Mitt i Slottskogens lummigaste delar finns tre scener, två ute i det fria och ett tält. Bussar och spårvagn finns ett par minuter bort, vid varje scen finns stora uteserveringar och det blöta gräset täcks av rejäla plastmattor.
Allt är rent och snyggt och fredagseftermiddagen kändes fler än en gång som en catwalk för Sveriges vackra popmänniskor. En publik som för övrigt gissningsvis har en medelålder som är nästan tio år högre än Hultsfredsfestivalens.
Världens första Way out west har fått spaltmeter av beröm för sin kreddiga lineup.
Svårt att säga emot när akter som Primal Scream, The Pogues, Lady Sovereign och Architecture in Helsinki blev för sena för denna tidnings pressläggning. Och efter dem väntade godbitar som Laakso och The Tough Alliance på Göteborgs nattöppna klubbhak.
Det är så det går till på en storstadsfestival 2007.