Drama
Titel: Cléo från 5 till 7
Strömmas hos: SVT Play
I rollerna: Corinne Marchand, Antonie Bourseiller, Dorothée Blank
Regi: Agnès Varda
Speltid: 87 min
Några av mina bästa filmminnen från sena tonåren är starkt förknippade med doften av kräftkok. Det var i mitten av augusti och min kräftgalna mamma kokade kräftor i köket nätterna igenom – och på SVT var det Franska filmveckan. Sju dagar i rad (eller om det bara var fem?) en gammal fransk film klockan 22.30.
Franska filmveckan må ha gått i graven, men i sommar har SVT haft ett Franska nya vågen-tema och samtliga filmer som har sänts finns nu samlade på SVT Play, däribland regissören Agnès Vardas film "Cléo från 5 till 7" (1962). Bland alla kräftdoftande franska filmminnen är det mitt starkaste.
Sångerskan Cléo (Corinne Marchand) tror att hon har cancer och att hon ska dö; hon har fått det bekräftat av en spåkvinna som haft rätt om hennes förflutna, alltså bör spåkvinnan ha rätt även om framtiden. Men ännu återstår några timmar innan läkarbeskedet, och under dessa timmar får publiken följa Cléo.
Cléo går runt i ett somrigt Paris, möter vänner, älskare och bekanta. Hon förföljs även av speglar, eller rättare sagt av sin självförälskelse och den manliga blicken – filmen är en feministisk klassiker. Småningom möter hon en mörk främling, inte lång men charmant, vars timmar kanske också är räknade.
Existentiell, rolig, dödsallvarlig, politisk, romantisk, innovativ och poetisk – "Cléo från 5 till 7" är Franska nya vågen när den är som bäst.