Krig/Drama
Titel: Slaget om Alger
Strömmas hos: Draken Film, SF Anytime, Cineasterna
I rollerna: Jean Martin, Saadi Yacef, Brahim Haggiag
Regi: Gillo Pontecorvo
Speltid: 120 min
När den italienske regissören Gillo Pontecorvo lät filma sin revolutionsfilm hade röken efter frihetskampen knappt hunnit skingras. 1962 utropades Algeriet som självständig stat efter åtta år av intensiva strider mellan den franska armén och den algeriska motståndsrörelsen FLN. "Slaget om Alger" hade premiär 1966. Den vann Guldlejonet i Venedig och bannlystes i Frankrike i fem år.
Pontecorvo är rotad i en filmisk vänsterrörelse och verkar i en neorealistisk tradition, med semi-dokumentärt material och mestadels icke-professionella skådespelare. Bilderna är många gånger häpnadsväckande trovärdiga, med enorma mängder statister. Men trots att filmen delvis imiterar nyhetsfilm är den lika delar politisk thriller, berättad med dramatisk fingertoppskänsla.
Huvudpersonen är själva frihetsrörelsen, men handlingen kretsar också kring några personligheter, främst FLN-ledaren Ali La Pointe och den franske generalen Mathieu. Båda två är gestaltade av skådespelare med egen koppling till kriget. Denna historiska dimension adderar något till upplevelsen av filmen. En viktig komponent är också Ennio Morricones karaktäristiska ljudspår. De malande trummorna i kombination med de skälvande bilderna av den stridsdrabbade staden är inget man skakar av sig i första hand.