Vykortsvackert Kina största behållningen

Betyg: 3 Kung fu panda 3

Kung fu-mästaren Po får för första gången träffa andra pandor, i "Kung fu panda 3".

Kung fu-mästaren Po får för första gången träffa andra pandor, i "Kung fu panda 3".

Foto: Fox

Filmrecension2016-03-18 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Animerat

Regi: Jennifer Yuh och Alessandro Carloni

Svenska röster: Lawrence Mackrory, Claes Ljungmark, Anneli Heed

Åldersgräns: 7 år

De senaste åren har Hollywood fått upp ögonen för den enorma kinesiska biopubliken. Storbolagen slåss om att få tillgång till någon av de 34 bioslottar per år som är öppna för utländska filmer. Teman anpassas för att få de kinesiska ledarnas godkännande (filmer där statliga institutioner tabbar sig nobbas direkt) och fantasisummor satsas på pr (som 500 stormtrooper-dockor i naturlig storlek på Kinesiska muren, inför "Star wars: The force awakens").

En av de kinesiska framgångssagorna är lanseringen av "Kung fu panda", som blev den första animerade filmen att dra in mer än 100 miljoner yan (cirka 130 miljoner kronor) på kinesiska biografer. "Kung fu panda 2" drog in ännu mer pengar, och trean har producerats i samarbete med en kinesisk studio.

Det är inte svårt att förstå varför kinesiska myndigheter uppskattar berättelsen om pandan Po som visar sig har oanade kampsportstalanger. Liksom ettan och tvåan utspelar sig filmen i ett underskönt kinesiskt landskap, med pittoreska byar, blommande kullar och svindlande vyer. Här är varje solnedgång som en explosion i orange och lila med guldkantade moln.

I den tredje filmen får Po kontakt med sin biologiska pappa, samtidigt som hela Kina hotas av den odöde mästaren Kais framfart. Han är en gigantisk tjur som samlar på andra kung fu-mästares magiska kraft, som han förvandlar till jade-berlocker och hänger i sitt bälte. Nu måste Po lära sig att bemästra magin, bland annat genom att leva som en panda i en hemlig pandaby.

Filmens tema är nära nog identiskt med de första två: vikten av att vara sig själv, och att varje individ kan ha stora ting inom sig. Det blir lite tradigt, särskilt som Po inte har utvecklats ett dyft trots sina dramatiska upplevelser. Han är fortfarande en ganska korkad typ som äter allt och har sönder det mesta, och den typen av förvuxen bebis råder det inte precis brist på inom amerikansk film. I stället är det välkoreograferade actionscener och rejäla doser av ett vykortsvackert Kina som blir filmens behållning. (TT)