Drama
Regi: Hirokazu Kore-eda
I rollerna: Haruki Ayase, Masami Nagasawa, Kaho
Åldersgräns: 15 år
På filmduken skildras familjekonflikter ofta med skarpa färger – rasande uppgörelser, fasansfulla hemligheter som slängs ut i ljuset, tårfyllda försoningar på dödsbädden. Regissören Hirokazu Kore-eda har byggt en karriär på motsatsen: lågmälda undersökningar av familjerelationer, med ett bildskönt japanskt landskap som fond. Som filmiska akvarellmålningar.
I Kore-edas nya film får vi möta Chika, Yoshino och Sachi, tre systrar mellan 19 och 29 år som bor tillsammans i ett gammalt hus i kuststaden Kamakura. De har inte haft kontakt med sin pappa sedan han lämnade familjen för en annan kvinna för 15 år sedan, och sedan även mamman övergav dem för 10 år sedan har Sachi skött hushållet och uppfostrat sina småsystrar. Hon gnabbas ofta med mellansystern Yoshino som gillar att festa och jaga yngre killar, men tack vare den frimodiga lillasystern Chika blir det aldrig några djupare schismer.
Så dör pappan, och systrarna reser till begravningen. Där möter de sin 14-åriga halvsyster Suzu, som nu har blivit föräldralös. Sachi erbjuder Suzu att flytta in hos systrarna, och under ett år får vi följa den nybildade familjen.
Man skulle kunna tänka sig att en 14-årig flicka som har förlorat sina föräldrar skulle vara svår att tas med, men Suzu är en änglalik uppenbarelse. Hon anpassar sig snabbt till sitt nya liv, blir fotbollslagets nya stjärna och frossar i den lokala specialiteten: råa fiskyngel. Och genom henne får systrarna – särskilt den stoiska Sachi – möjlighet att syna och läka gamla familjesår.
Små gester får stor betydelse i denna stämningsfulla berättelse om fyra unga kvinnor som binds samman av en stark gemenskap. "Om 50 år är vi alla gamla tanter", säger Sachi nyktert. "Det låter skoj!", replikerar Chika, och som publik vill man följa med dem in i framtiden.
Ibland blir det lite väl gulligt (kvartetten ägnar sig åt ett evigt pysslande och påtande och plommonvinsbryggande) men om man kan svälja det är "Systrarna" en underbar film: varm, vacker och vemodig. (TT)