Tv-serien "Baywatch" hade en tyst överenskommelse med sin publik. Om man bara blundade för hur urvattnat manuset var så lovade serien att ställa upp med tillräckligt mycket charm, sol, bad och trimmade kroppar i slow motion att det ändå kunde vara värt lite slökollande på The Hoff, Pamela och de andra i soffan. Så himla hård var heller inte konkurrensen under 1990-talet.
Om man däremot 2017 bestämmer sig för att gräva upp det här gamla strandspektaklet och rollsätter det med extremt fettfria, superambitiöst uppumpade kroppar så borde ambitionsnivån i manuset ändå läggas lite högre än i originalet. Och till en början verkar det som att de minst sex manusförfattare som står kreddade i eftertexterna har ett metaironiskt men ändå kärleksfullt anslag.
När Dwayne "The Rock" Johnson gör entré som den store Mitch Buchannon glider han runt som strandens väktare på ett sätt som blinkar till publiken om att inte ta något som dyker upp framöver på allvar. Replikerna spottas fram med rytm och känsla och när Zac Efron dyker upp i rollen som Matt Brody, en avdankad guldmedaljör i simning som dömts till samhällstjänst hos livräddarna på stranden, väcks lite trivsamt gnabb dem emellan.
Mitch envisas med att kalla nykomlingen för öknamn som "Justin Bieber" och Brody blir filmens sanningssägare när han ideligen påpekar det orimliga i att livräddare inte ringer polisen när det dyker upp lik och droger och annat skumrask på stranden, utan börjar utreda själva.
Det är så synd att filmskaparna inte vågat hålla i den lättsamma nonsenstonen och låtit nya "Baywtach" bli riktigt flippat rolig. Små ansatser anas som sagt men det räcker inte långt när skämten snabbt börjar kännas daterade. Det hjälper inte heller att handlingen i nästan två hela timmar tyngs ned av moralkakor om vikten av teamwork. Och det korkade brottsyndikatet som livräddarna bekämpar känns som hämtat från en b-film från tiden då originalserien sändes på tv. (TT)