Western
Regi: Antoine Fuqua
I rollerna: Denzel Washington, Chris Pratt, Ethan Hawke
Åldersgräns: Från 15 år
Akira Kurosawas originalfilm har mjölkats till sista droppen. Antoine Fuquas "The magnificent seven" är inte mycket mer än en stabil underhållningsfilm.
Det är märkligt att Antoine Fuqua och hans stjärnskådespelare Denzel Washington och Chris Pratt inte verkar anse att "The magnificent seven" skulle kunna ha något att säga om samtiden. De två senare gjorde till och med allt för att punktera den idén i en intervju i tidningen The Guardian nyligen.
För det är ju knappast en slump att Akira Kurosawas "De sju samurajerna" sedan den kom har ompaketerats i flera omgångar. Berättelsens kärnbudskap om hur individers frihet bygger på samarbete mellan individer bäddar för tolkningsmöjligheter. Om man vill, alltså.
Liksom John Sturges gjorde i den mest kända remaken, använder sig Fuqua av den uramerikanska westerngenren som inramning. Handlingen kretsar kring ett litet samhälle som plågas av Bogue, en hänsynslös gruventreprenör (Peter Sarsgaard). När det står klart att Bogue tänker lägga vantarna på böndernas mark sätter de senare sitt hopp till sju lejda revolvermän.
Fler möjliga samtidsparalleller erbjuder inte Fuqua. I stället serverar han en underhållningswestern dränkt i krutrök – inte mer, inte mindre. Helt okej, förstås. Men det innebär också att tung vikt läggs på skådespelarna, som får kompensera för det tomma innehållet.
Några hanterar det bättre än andra. Denzel Washington är okonstlad i huvudrollen, Chris Pratts suput roar och Ethan Hawke är trovärdig som ex-soldaten som drabbats av posttraumatisk stress. Men ensemblefilmens dilemma är ju att det är svårt att ge utrymme åt alla. Här får de mindre erfarna skådespelarna stryka på foten men också Sarsgaards skurk, en av filmens största behållningar.
Miljöerna och James Horners stämningsfulla musik (filmen blev kompositörens sista) kompenserar en smula för avsaknaden av budskap. Men som helhet lever "The magnificent seven" mest på gamla meriter. (TT)