Sedan terrorstämplade IS tog kontroll över al-Raqqa 2014 har jihadisterna styrt staden med järnhand. För tillfället pågår ett våldsamt slag om herraväldet över staden och Amnesty International vittnar om hur civila drabbas hårt av stridigheterna. I den här dokumentären skildras bakgrunden till dagens situation men framförallt berättas det om hur några helt vanliga, opolitiska medelklasskillar tvingades ta ställning – först när revolutionen drog i gång, och sedan när deras stad intogs av ett nytt våldsamt gäng.
”Vi förstod snabbt att den här gruppen inte liknade någonting vi sett förr”, berättar en av killarna, Aziz, som blivit en talesman för gräsrotsrörelsen ”Raqqa is being slaughtered silently” (RBSS). Med pennan som vapen bedriver gruppen ett livsfarligt motstånd. Många av medlemmarna och deras närstående blir under tiden mördade av IS och deras avrättningar filmas och dramatiseras på de mest osmakliga vis.
En mycket intressant del av filmen behandlar just hur IS använder sig av Hollywood-dramaturgi och samma typ av estetik som används i populära datorspel som ”Grand theft auto” i sitt propagandakrig för att locka unga människor. Förhoppningsvis ser många unga även den här filmen, och utsätts för smärtan i en av RBSS-medlemmarnas ögon när han får se en film där hans pappa blir avrättad till gangsterfilmsklippning.
Den Oscarsnominerade filmaren Matthew Heineman smyger nära de hårt prövade aktivisterna. Stämningen är tät och klaustrofobisk. Han skildrar också ljusare stunder, som när RBSS belönas med ett fint journalistpris 2015. Det hade kunnat bli en stark och hoppfull avslutning. Men samtidigt osann eftersom det är svårt att egentligen hitta något ljus i mörkret, vilket Heineman heller inte vill antyda. Historien om kriget i Syrien skrivs fortfarande, hur det ska gå är oklart, för al-Raqqa och för hela landet. Men att en hel generation av unga vuxna och barn är skadade för livet är en sorglig slutsats i den här mycket drabbande filmen. (TT)