Drama
Regi: Deniz Gamze Ergüven
I rollerna: Günes Nezihe Sensoy, Doga Zeynep Doguslu, Illayda Akdogan
Åldersgräns: 11 år
Fem systrar stängs in i ett hus för att bevara familjens heder. Men hos minstingen Lale finns en gnista som inte går att kväva, i den både livsbejakande och djupt upprörande filmen "Mustang".
Vad är det som går förlorat – för mänskligheten, för framtiden – när kvinnor hindras från att delta i världen på samma villkor som män? Det är frågan som mullrar i bakhuvudet när jag ser det Oscarnominerade dramat "Mustang".
I centrum står fem tonårsflickor, fem systrar som bor i en turkisk by vid Svarta havet. De är unga mustanger, med flaxande hårmanar, starka kroppar och otämjda hjärtan, som har uppfostrats lite valhänt av sin ängsliga mormor och kunnat njuta av relativt mycket frihet. Men när de firar skolavslutningen med att bada i havet med några klasskamrater – som råkar vara pojkar – stämplas de som osedliga, och över en natt förändras deras liv.
På initiativ av en ursinnig morbror tas de ur skolan, sätts i husarrest och får hemundervisning i husmorssysslor. Efter förnedrande oskuldskontroller lägger sig tristessen som ett tättslutande lock över det igenbommade huset. När systrarna, på initiativ av minstingen Lale, rymmer för att gå på en fotbollsmatch bestämmer sig familjen för att gifta bort dem, en efter en.
"Mustang" har jämförts med Sofia Coppolas "Virgin suicides" från 1999, om fem systrar i en fundamentalistiskt kristen familj i 1970-talets USA. Men där var flickorna mystiska varelser som betraktades på avstånd av trånande grannpojkar. I "Mustang" får vi uppleva det klaustrofobiska livet från insidan, och systrarna är vildsinta subjekt – från storasyster Sonay som använder utpressning för att själv få välja make, till den tysta Ece som går skrattande in i mörkret.
Men filmens starkast skinande ljus är Lale (Günes Nezihe Sensoy) som vägrar ge upp, som kämpar för att hålla ihop deras gemenskap och som ständigt söker efter en väg bort från förtryck och begränsningar. Hon har en gnista och en kapacitet som andra tar sig rätten att misshushålla med. Det är henne vi förlorar när kvinnor tystas och göms undan – och hon är oersättlig. (TT)