Thriller
Regi: Susanna White
I rollerna: Ewan McGregor, Stellan Skarsgård, Naomie Harris
Åldersgräns: Från 15 år
Ett engelskt par möter en brysk men charmig ryss på semestern. Det blir upptakten till en härva som sträcker sig över kontinenter. Upplägget är klassiskt John le Carré men utförandet glider stundtals över till dussinthriller.
En bok av spionförfattaren John le Carré innehåller allt som oftast ett eko från kalla kriget, exotiska platser och en oväntad upplösning på slutet. Le Carré (egentligen David Cornwell) jobbade själv för brittiska underrättelsetjänsten under 50- och 60-talet och verkar ha antingen en del att bearbeta eller bara väldigt många uppslag från sin tid där. Framför allt verkar han vilja undersöka känslan av plikt och moral. I "Our kind of traitor" handlar det om gangstrar med heder, om något sådant nu existerar.
Stellan Skarsgård spelar den ständigt småberusade ryssen Dima, världens främsta pengatvättare som efter att ha jobbat i hela sitt liv för ett kriminellt brödraskap plötsligt har anledning att frukta för både sitt eget och sin familjs liv. I ren desperation och av en slump ber han en brittisk universitetslärare (Ewan McGregor) han träffar på semester att hjälpa honom. Dimas information till brittiska säkerhetstjänsten mot skydd av honom själv och familjen.
Det som verkar som ett relativt enkelt uppdrag stannar givetvis inte där och plötsligt är universitetsläraren och hans fru insyltade i både en inrikespolitisk härva och ett farligt spel med ryska kriminella.
"Our kind of traitor" är en lättviktare i både thrillergenren och i le Carrés bibliografi. En inte särskilt intrikat historia, motiven till karaktärernas handlingar är nästan övertydliga i jämförelse med till exempel "Tinker tailor soldier spy".
Vad heder betyder för en gangster och en vänsterprasslande universitetslärare är någonting som hade kunnat öppna för en djupdykning men det hela hålls på en ytlig nivå. Med det inte sagt att det inte är spännande, hur det brittiska paret snabbt men smidigt sugs in i spelet är både skickligt och trovärdigt.
Damien Lewis i häpnadsväckande snygg garderob gör en i det närmaste rörande tolkning av en underrättelsechef med dold, egen agenda. Korrekt in i minsta blinkning trots att hämnd och förödmjukelse lurar i det förflutna. I de stunderna minns man hur bra le Carré kan vara. (TT)