Regi: Greg Tiernan och Conrad Vernon
Röster: Seth Rogen, Kristen Wiig, Edward Norton
Åldersgräns: Från 11 år
Seth Rogen, Evan Goldberg och Jonah Hill rustar sig med kåta korvar, svordomar och könsskämt i "Sausage party", ett skruvat angrepp på politiskt korrekthet.
Det tog idésprutorna Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg runt tio år att förverkliga "Sausage party", och det är lätt att förstå varför. Filmen är lika snuskig som titeln antyder. Och trots sin gulliga, animerade förpackning (och svenska 11-årsgräns) riktar den sig definitivt inte till barn.
Inledningen är talande: En musikaldoftande hyllningssång till gudarna – det vill säga shoppande människor – bland varor på stormarknaden Shopwell's spårar omgående ur till en svordomsmarinerad dänga. Den blir avstamp till en berättelse som riktar spetsiga smalbenssparkar mot all form av politisk korrekthet, levereras med snusksnack och drogspetsade hallucinationer – och slutar i en saftig orgie som, trots att den är animerad, lär få kinder att blossa på en och annan biobesökare.
Handlingen cirklar kring några matvaror, bland andra den ståndaktige korven Frank (med röst av Rogen) och korvbrödet Brenda (Kristen Wiig). Deras största dröm är att väljas ut av gudarna för att hamna i en lycklig existens i ett obestämbart "ovan där". Men allt förändras när en returnerad honungssenapsburk kommer med otäcka nyheter: Människorna handlar livsmedel för att äta dem.
Ska Frank och Brenda leva vidare i lycklig okunskap eller undersöka om det ligger en sanning i påståendet? Honungssenapen kan inte tillfrågas. Strax efter återkomsten tar han sitt liv och utlöser en kundvagnskrasch som närmast kan beskrivas som dagligvaruhandelns motsvarighet till "Rädda menige Ryan". På köpet får Frank och Brenda en hämndlysten vaginaldusch efter sig.
Känner man till Rogen och Goldbergs meritlista (med filmer som "Supersugen" och "Pineapple express") vet man ungefär vilken sorts humor – saftig, vulgär och sativadoftande – som väntar. Överbruket av köns- och rasskämt blir snabbt tröttsamt, men den skoningslösa satiren är ofta uppfriskande.
Det hindrar inte att delar av "Sausage party" nog borde ha stannat i den gissningsvis pårökta fantasi där de en gång uppstod. (TT)