Roadmovie kryddad med pruttskämt

Betyg: 3 Alvin och gänget: Gasen i botten

Roadmovie. "Alvin och gänget: Gasen i botten" är en roadmovie med de välbekanta jordekorrarna i fokus.

Roadmovie. "Alvin och gänget: Gasen i botten" är en roadmovie med de välbekanta jordekorrarna i fokus.

Foto: Twentieth Century Fox

Filmrecension2016-02-05 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Regi: Walt Becker

Åldersgräns: Barntillåten

Det finns en alldeles särskild subgenre av filmer där barn (eller varelser som befinner sig på ett barns mentala nivå) känner sig hotade när deras närmaste vuxna kontakt träffar en partner. Det ska luras, fuskas och sabbas så att saker kan förbli så som de alltid varit.

När Dave (Jason Lee) träffar en tjej vädrar jordekorrarna Alvin, Simon och Theodore fara. De misstänker att det bara är en tidsfråga innan det blir bröllop och då tvingas de såklart flytta från sin sköna tillvaro med charmiga Dave i Los Angeles. Något som givetvis är helt otänkbart. De ger sig därför ut på en resa för att leta upp Dave och förhindra honom från potentiell lycka tillsammans med en partner i hans egen ålder (och art).

Längs vägen blir det givetvis pruttskämt, bajsskämt och jobbiga missförstånd. Men står man ut med det så finns här också en kärna av gammal, hederlig roadmovie där ­– givetvis – resan är viktigare än målet och insikterna växer med erfarenheten. Och en oförglömlig version av "Uptown funk".

Jordekorrarna har aldrig slutat vara gulliga. Deras personligheter (busig, besserwisser och tossig) är överdrivna karikatyrer såklart men deras fluffighet och rara minspel gör att man står ut lite, lite längre med den oerhörda variationen i skämtnivån, deras irriterande uppitchade röster och sättet att – liksom barn – törsta efter uppmärksamhet på de mest påfrestande sätt.

Animerad film som blandas med spelfilm är ett grepp i rakt nedstigande led från "Vem satte dit Roger Rabbit" med släktskap hos Mupparna, och även här finns ett intressant galleri av gästskådisar, som vågade "Hairspray"-regissören John Waters, vilket också ger mervärde för de lite äldre i publiken som kanske inte är lika roade av jordekorrar som pratar om Twitter och hashtags. (TT)