Efter paradistrilogin har Ulrich Seidl återgått till dokumentärfilm. För dem som har upplevt/genomlidigt hans både grymma och ömma blick på mänskligheten blir den här nya filmen ett på många sätt välbekant återseende.
Här står, för ovanlighetens skull, en överklassig subkultur i centrum. Det handlar om folk som har som hobby att åka till ett fattigt afrikanskt land och mot en dyr peng få skjuta stora vilda djur.
Det mycket svajiga resonemanget bakom agerandet är likartat det som brukas av västerlänningar som åker och sexutnyttjar fattiga män och kvinnor i u-länder: "Alla tjänar på det". Just detta vände han och vred på i "Paradis: kärlek" (2013). Men här finns inte mycket att nyansera. Den svarta lokalbefolkningen ser inte ut att tjäna särskilt mycket på det, definitivt inte djuren heller. Däremot verkar de vita "jägarna" känna att de lever.
Själva jakten går ut på att de, iförda piffiga Indiana Jones-kläder, blir curlade hela vägen fram till att det är dags att fyra av geväret. Då blir det selfie-dags med det tillrättalagda bytet och sedan tillbaka till hotellet. Själva slakten tar lokala förmågor hand om. Seidl hänger givetvis kvar med sin filmkamera och ja, det blir groteskt och grisigt.
De vita jägarna är rätt vidrigt skildrade redan från början. Gång på gång får vi följa med dem ut på tur men det är inte förrän de ger sig på en giraff som man verkligen _ verkligen _ börjar avsky dem. Kollapsen av det majestätiska djuret kan vara något av det sorgligaste jag någonsin sett på en bioduk.
Seidl lyckas i sitt uppsåt att provocera. Med sina karakteristiska tablåer med en närmast perfekt bildkomposition, varvat med sekvenser med rörlig kamera, väver han ihop kolonialism, rasism, men också lite rar naivitet och en hel massa visuellt äckel. Filmen blir såklart ett kraftfullt argument mot den här typen av jakt. Samtidigt är det svårt att känna att "Safari" inte slår in hyfsat öppna dörrar. Finns det verkligen en allmän acceptans för detta 2017? Att skjuta en giraff, finns det argument för det? Det är ju nästan på samma nivå som att skjuta en enhörning. (TT)