Drama
Regi: Måns Månsson
I rollerna: Anders Mossling, Hilal Shorman, Axel Roos
Åldersgräns: 15 år
Måns Månssons sinne för det absurda gifter sig på ett lyckat sätt med svärtan i Kristian Lundbergs litterära förlaga när "Yarden" tar steget till filmduken.
När författaren Kristian Lundbergs arbetarskildring "Yarden" kom 2009 skildrade den en verklighet som länge känts frånvarande inom svensk litteratur. Boken var självbiografisk, och beskrev hur författaren efter ekonomiska bekymmer fick söka jobb som krävde få meriter. Han hamnade i Malmös hamnkvarter, i folkmun kallat Yarden – en plats för arbetare som inte kan ställa krav, där vem som helst kan bli uppsagd utan varsel och arbetskamrater ställs mot varandra.
Måns Månssons film bygger löst på Lundbergs roman. Förståeligt, då bokens filosofiska dimensioner nog skulle vara knepiga att till fullo överföra till duken. Månsson och manusförfattaren Sara Nameth undviker delvis denna svårighet genom att koncentrera handlingen till (den namnlöse) författarens arbete i hamnen. Det finns en annan poäng med detta val. Som åskådare kommer man närmare förhållandena på arbetsplatsen, och man får också en större känsla för uppgivenheten bland människorna där, och hur den utnyttjas av arbetsgivaren. Här gör huvudrollsinnehavaren Anders Mossling en berömvärd insats när han fångar hur författarens inre moraliska kompass påverkas.
I "Yarden" finns flera exempel på Månssons förkärlek för att lyfta fram det ofrivilligt humoristiska i det vardagliga. Man fnissar, men paniken bubblar samtidigt under ytan. Det riktigt absurda får vi, tacksamt nog, bara enstaka exempel på, som i den Roy Anderssonska scen där en förman framför SD-dängan "Blåsippans väg" på en avslagen personalfest. Mer i den stilen och "Yarden" skulle ha blivit en annan sorts film.
Stor del i att styra berättelsen på rätt väg har filmens bildspråk. Månsson, själv en utmärkt fotograf, har den här gången lämnat över fotot till Ita Zbroniec-Zajt (aktuell även med Hanna Skölds film "Granny's dancing on the table"). Hennes bilder skapar sammanhang och sätter tonen för filmen som helhet. (TT)