Roadmovie
Regi: Jonas Selberg Augustsén
I rollerna: Christopher Burjanski, Daniel Szoppe, Jessica Szoppe
Åldersgräns: 15 år
Svenskhet och utanförskap utforskas i Jonas Selberg Augustséns långfilmsdebut "Sophelikoptern". Han kombinerar bisarr humor och stillsamt allvar i en film som är helt och hållet sin egen.
Det finns en återkommande replik i "Sophelikoptern" som lite sorgmodigt sammanfattar filmens kärna. Nästan varje gång som filmens tre romska huvudpersoner träffar nya människor under sin bilresa genom Sverige tilltalas de på engelska, och svarar, utan någon annan brytning än en anstrykning av själslig trötthet: "vi talar svenska".
Det har funnits romer i Sverige sedan 1500-talet. Språket romani chib är ett av fem erkända minoritetsspråk i Sverige och nyligen kunde vi se dokumentären "Taikon" på bio, om Katarina Taikons oförtröttliga kamp på 60-talet för att romerna skulle få medborgerliga rättigheter. Ändå räcker det fortfarande med att ha mörkt hår för att man ska tas för utlänning i sitt eget land.
Den sjudande vreden över sakernas tillstånd samsas fint med en absurd humor i Jonas Selberg Augustséns balansakt till långfilmsdebut. Genom ett svartvitt Sverige får vi följa tre syskon som reser hundra mil i en trimmad Saab för att återlämna en älskad väggklocka till sin gamla mormor.
Grundhandlingen är enkel men filmen är komplex. På vägen konfronteras de med svenskhet i alla dess former, från kosläpp till korvkioskhäng, i en serie tablåer med fast kamera, som i sin tur gör filmens två kameraåkningar till rent sinnliga upplevelser. Det är lätt att dra paralleller till Roy Anderssons filmestetik (inte minst humorn är besläktad), men Selberg Augustséns har ett helt eget uttryck, där det vardagliga landskapet förvandlas till något både tidlöst och lite främmande.
Men filmens mest spännande kontrast är den mellan de bisarra händelserna och de tre centralfigurernas reaktioner. Christopher Burjanski, Daniel Szoppe och Jessica Szoppe spelar sina roller med ett absolut allvar, oavsett om de råkar ut för kaxiga raggare eller taffliga konsttjuvar. På varsitt sätt – nyfiket betraktande, argt blängande och med sorgsen uppgivenhet – försöker de förstå sig på Sverige 2016. (TT)