Oförutsägbar katt- och råtta-lek

Betyg: 4 Don't breathe

Jane Levy spelar rollen som Becky, en av inbrottstjuvarna som hamnar i trubbel i filmen "Don't breathe".

Jane Levy spelar rollen som Becky, en av inbrottstjuvarna som hamnar i trubbel i filmen "Don't breathe".

Foto: Gordon Timpen

Filmrecension2016-09-02 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Rysare

Regi: Fede Alvarez

I rollerna: Stephen Lang, Jane Levy, Dylan Minnette

Åldersgräns: Från 15 år

Tre ungdomar hamnar i trubbel när de bestämmer sig för att råna en blind man i hans hem. Skräckfilmshösten har en vinnare i den lågintensiva, smarta "Don’t breathe".

Den populära "home invasion"-genren – där människor attackeras av utomstående i sina hem – ges en uppfriskande omskakning av regissören Fede Alvarez, som med "Don't breathe" vänder upp och ned på genrens grundläggande spelregler.

Här är det nämligen inte helt lätt att komma fram till vem som är mest utsatt – filmens tre förövare eller den blinde enstöring (Stephen Lang) de bryter sig in hos för att lägga vantarna på en större summa pengar.

I ett sista andetagets Motor city Detroit blir Becky (Jane Levy) allt mer desperat. Hon och hennes lillasyster måste komma bort från vidriga hemförhållanen, men har inga pengar. Pojkvännen Money (Daniel Zovatto) och barndomskompisen Alex (Dylan Minnette) hjälper gärna till, med varierade motiv: lojalitet, kärlek, eller kanske bara snabba kickar.

Tack vare Alex pappas larmfirma får trion tillgång till Detroits mer belevade. Där stjäl de lösgods utan att riskera konfrontation – allt för att minimera riskerna.

Men när trion får ett tips om ett hus som kan ge dem en stor summa pengar på ett bräde, frångår de sina principer. Allt verkar upplagt för en enkel stöt: huset står ensamt i ett kvarter av övergivna husskelett, ägaren är en pensionerad krigsveteran – och blind.

Man ser jävelskap komma på en mils avstånd, för självklart är inget så enkelt som det verkar. Men Alvarez imponerar med en handling som i sina bästa stunder är upplagd som ett parti schack. Drag för drag rör sig filmen mot en upplösning – utan att det någonsin blir som vi föreställt oss.

"Don't breathe" är en klaustrofobisk katt- och råtta-lek som trots sina rötter i den nutida Michiganmyllan mer påminner om klassiska 70- och 80-talsrysare än moderna tortyrvåldsskräckisar som "Saw"- eller "Purge"-filmerna.

Med tanke på att Alvarez enda tidigare långfilmsbedrift är en remake på Sam Raimis "Evil dead", står han och hans klipska lilla skräckfilmspärla för en av höstens filmöverraskningar. (TT)