Öde som inte går att greppa

Musik, skandaler och DDR. Kompositören och svindlaren Johnny Bode är okänd för de flesta men nu skildras hans osannolika liv i en ny dokumentär.

Foto:

FILMRECENSION2017-11-02 21:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under slutet av 50-talet härjade Johnny Bode i Wien, där han gick under namnet Juan Delgada. Han skrev operetter, festade på lyxkrogar och blåste ett antal personer på pengar innan han sparkades ut ur staden.

– Delgadas namn nämndes aldrig mer i Wien efter det, säger en österrikare som intervjuas i ”Ingen tid för kärlek”.

Orden skulle lika gärna kunna användas för Bodes liv i stort.

I dag är han mest känd för skandalskivan ”Bordellmammas visor” som gavs ut i slutet av 1960-talet. Sedd ur den vinkeln framstår Bode som en förtida Eddie Meduza, en talangfull musiker som hade ett kroniskt behov av att provocera och bränna sina broar.

Regissören Bo Sjökvist tecknar en bild av Bodes brokiga levnadshistoria genom att tala med historiker, fans och barnbarn.

På många sätt ter sig Johnny Bodes liv närmast som en bisarr historiebok på två ben. Under andra världskriget åker han till Finland för att delta i striderna mot Sovjet, men nekas bli soldat. Senare prövar Bode lyckan i Quislings Norge och blir anklagad för att vara nazist.

Efter kriget beger han sig till DDR för att göra affärer, men precis som senare i Wien blir han snart utkastad.

Ibland är det lätt att få för sig att Bodes liv bara var en enda lång skröna kantad av skulder och schlagers. Men bakom skandalerna skymtar också en ensam och utsatt man som bar på ett mörker. Johnny Bodes far lämnade familjen tidigt och hans mor kunde inte ta hand om sin son.

Bo Sjökvist har gjort en gedigen research och hinner med att täcka in mycket av Bodes osannolika livshistoria. Men däri ligger också dokumentärens största problem – filmens 76 minuter räcker inte till för att göra huvudpersonen rättvisa när så mycket ska hinnas med på så kort tid.

Med det sagt innehåller filmen flera starka ögonblick. Bäst är sekvenserna med sångerskan Lillemor Dahlquist, som sjöng på ”Bordellmammas visor”.

Hon stod Johnny Bode nära och ger en både fin och osentimental bild av sin vän.

I en scen sätter hon också fingret på något med en replik som skulle kunna sammanfatta filmen.

– Johnny Bode går inte att greppa. (TT)

Dokumentär

Betyg: 3

Ingen tid för kärlek - En film om Johnny Bode

Regi: Bo Sjökvist

Medverkande: Lillemor Dahlquist, Gustaf Görfelt med flera

Åldersgräns: 11 år