Drama
Regi: Anna Muylaert
I rollerna: Regina Casé, Helena Albergaria, Michel Joelsas
Åldersgräns: 15 år
Ingen kunde vara en mer hängiven mor än Val. Hon öser kärlek och omsorg över tonåringen Fabinho, och ömheten är besvarad – trots att han snart ska börja på universitetet kryper han in till henne på nätterna för att tanka trygghet.
Men Val är inte Fabinhos mamma, hon är hans hemhjälp. I mer än ett decennium har hon skött hushållet och passat barn i den tjusiga villan i São Paolos rikemanskvarter. Frun i huset, Bárbara, har ett diffust yrke i nöjesbranschen (ett tv-team på besök beskriver henne som en stilikon) – hon är fjär och självupptagen. Maken José Carlos är en övervintrad tonåring i fejkslitna bandtröjor som aldrig går upp ur sängen före klockan elva.
Val är solskenet i den kyliga överklassmiljön, men hon bär en sorg inom sig. Hundratals mil bort finns dottern Jessica som Val inte har pratat med på många år. Men så kommer Jessica till São Paolo för att plugga till arkitekt, och flyttar in i villan. Hon ifrågasätter de outtalade skiljelinjerna mellan tjänare och herrskap, något som skakar Vals tillvaro i grunden.
Kanske går "Den andra mamman" lite långt i sin skildring av Bárbara och José Carlos. De framställs som jättebebisar som inte ens kan hälla upp ett glas vatten själva, ett grepp som i längden blir parodiskt. På samma sätt är Val (spelad av den brasilianska superstjärnan Regina Casé) så käck och så plågsamt servil att hon sliter ner mina sympatier. De hamnar i stället hos ungdomarna, den bortklemade Fabinho och den orädda Jessica, som på varsitt håll kämpar med vuxenblivandet.
Men Anna Muylaerts film innehåller också många fina scener som blottlägger obehagliga sanningar om klass och makt. Som när Jessica trillar i poolen med kläderna på, och Bárbara genast kallar på poolskötaren som får tömma bassängen. "Jag såg en råtta", är hennes förklaring. "Det är jag som är råttan", muttrar Jessica. (TT)