"Citizen Schein" handlar om företagsledaren, filmkritikern och Svenska filminstitutets kontroversielle grundares liv. Vi följer Harry Scheins välbärgade judiska uppväxt i Österrike, hans ensamma flytt till Sverige för att komma undan andra världskriget och hur han växer upp snabbt utan föräldrar. Som 18-åring utbildade han sig till kemiingenjör och fick patent på en vattenreningsmetod som bidrog till hans ekonomiska oberoende när han sålde företaget 1960. Så småningom gjorde Scheins vinnarskalle att han blev ett äkta högdjur inom svensk politik och kultur på 60 och 70-talet. Han gifte sig med skådespelerskan Ingrid Thulin och dissade Ingmar Bergmans filmer (för att sedan bli kompis med honom).
Den tajt berättade dokumentären ger en komplicerad bild av en komplicerad människa och backar aldrig för att visa Harry Scheins mindre sympatiska sidor. Han var en svartsjuk äkta man och en kalkylerande maktmänniska, det är vännerna överens om, samtidigt som de flesta är samstämmiga om att han vägde upp genom att vara kärleksfull och karismatisk. Han hade ett driv som korrelerade med ett djupt självhat vilket gjorde honom immun mot smädelser.
Scheins diktatoriska drag kom fram när han inte tillät filmskolans unga filmvänster med Roy Anderson i spetsen dokumentera politiska protester. Annars kan man nästan sakna Scheins elitistiska kvalitetskrav på konstnärlig verkshöjd för film. De yttrade sig tydligast när han anmälde SVT för att sända en Åsa-Nisse-rulle som han ansåg stred mot kravet om "god underhållning". Det är förstås skrattretande, men visade samtidigt på en övertygelse som saknas i dag när all kultur anses vara bra kultur. Även Harry Scheins bästisrelation med Olof Palme får en nästan att drömma om en tid när politiker tog kulturen på så stort allvar att det ledde till jäviga tjänster och gentjänster.
"Citizen Schein" blandar arkivmaterial med nyinspelade intervjuer på ett elegant journalistiskt sätt, och placerar alla framgångar i kontext till samhällets klimat och Harry Scheins känsloliv. Den hade gott kunnat vara ett par timmar längre. (TT)