Dokumentär
Regi: Ahang Bashi
Åldersgräns: 15 år
Var tredje människa i världen har det senaste året genomlidit en panikångestattack – en så stark känsla av ångest att den drabbade får hjärtklappning, svårt att andas och tror att hen ska dö. För vissa händer det bara en gång i livet, för andra är det återkommande och hänger ihop med depressioner och annan psykisk ohälsa.
Panikångest är lika vanligt som pollenallergi, men den som drabbas kan känna sig ensammast i världen. Vi har inte fått lära oss att prata öppet om själens sjukdomar.
Det är tur att det finns modiga människor som trotsar tabun. I dokumentären "Skörheten" riktar filmaren Ahang Bashi kameran mot sig själv i sin allra svåraste stund, under en depression där ångestattackerna sveper in över henne som våldsamma bränningar.
Vi är med henne på den tårdränkta kudden, när hon inte kan ta sig upp ur sängen. Vi får lyssna på samtalet på psykakuten, där hon desperat ber om hjälp men inte vill bli inlagd ("jag vill inte leva, men jag vill inte dö"). Och vi får följa med under det långsamma läkandet: bland kärleksfulla vänner och familj, i varsam gruppterapi och i fina möten med en empatisk psykolog.
Hon försöker hitta skälet till sitt stora mörker, hur hon som har ett så bra liv kan må så dåligt. Hon listar möjliga orsaker: Är det en kemisk obalans i hjärnan, kanske ett dolt trauma _ eller är hon bara svag, bortskämd och otacksam? Självhatet ligger nära till hands för Ahang, familjens solskenssladdis som är så lyckad och borde vara så lycklig.
Långsamt och metodiskt lägger hon sitt pussel. Genom intervjuer med sina föräldrar och systrar får hon syn på det lilla barnet Ahang, upptäcker ravinen mellan föräldrarnas glättiga flykthistoria och vad som egentligen hände. Tack vare deras kärlek och sitt eget monumentala mod kan hon formulera ett livsmål, och det vibrerar av allmängiltighet: att tillåta sig att vara exakt som man är. (TT)