Barn som krigar, torterar varandra och smider onda, sjukt avancerade, planer för att behålla makten. Den nya filmen av Goran Kapetanovic (som fick en guldbagge för ”Min faster i Sarajevo”) är inte precis ”Lasse-Majas detektivbyrå”. Men inte någon socialrealistisk eländesskildring heller.
”Krig” börjar med att Malte flyttar in i ett grått höghusområde när hans föräldrar har skilt sig. Ledarna Mira och Omar bestämmer över var sin gård med strikta regler och vaktposteringar. Den nya killen blir uppmanad av sin mamma (Malin Levanon) att gå ut och få lite kompisar och han blir direkt indragen i den mystiska aktiviteten som pågår bland områdets barn. Malte läser noga av situationen och visar sig snart bli den strateg som behövs för att tända gnistan ordentligt.
Ur ett vuxenperspektiv löser kanske ”Krig” lite väl enkelt sina grundläggande konflikter. Men detta är en bra film för lite större barn som är sugna på att diskutera samtidens brännande frågor, både i skolan men säkert också hemma. Det handlar om en konflikfylld samtid men också eviga frågor – som är människan egentligen ond eller god?
”Krig” är också en kraftfull filmupplevelse, långt bort ifrån det tillrättalagda nostalgimys som man ibland möter i svensk barnfilm. Över den intrikata handlingen vilar en magisk stämning som tillåter Turning Torso att börja sväva och en nästan osynlig dörr leda till en livsbejakande undervattenspark. Gissningsvis har Kapetanovic sneglat mot Jean-Pierre Jeunet och ”De förlorade barnens stad”. Gängledaren Mira ser till och med ut som en miniversion av ”Amelie från Montmartre”.
Barnfilmer som lyckas ha ett angeläget ämne, en underhållande form, trovärdig dialog och dessutom ett gäng duktiga barnskådespelare på samma gång är inte på något vis en självklarhet men med ”Krig” är det tydligt att man har valt sina strider med omsorg. (TT)