Välkommen till ”mellanvärlden”, en dimension bortom vår egen, där revolvermannen Roland (Idris Elba) slåss mot magikern Mannen i svart (Matthew McConaughey) om ödet för Det mörka tornet.
Tornet står i universums centrum och håller onda demoner borta, men Mannen i svart vill släppa in mörka krafter och härska över apokalypsens ruiner. Genom att kidnappa barn från Jorden kan han kanalisera energin från deras hjärnor till en strålkanon som kan fälla Tornet. Det enda som kan få den viktiga byggnaden att falla är tydligen ett barns sinne.
Tonårskillen Jake ligger hemma i New York och drömmer mardrömmar om ”mellanvärlden”. Snart visar det sig att hans telepatiska krafter är åtråvärda för Mannen i svart.
Berättelsen utvecklas till en tondöv mix av västern och interdimensionell science fiction som ständigt skapar nya frågor. Antagligen en effekt av att åtta böcker förvandlats till 90 minuters spelfilm. Tydligen ska filmen kompletteras med en tv-serie, vilket mest låter som ett straff.
Dimensionen där revolvermannen lever antyds ha en spännande bakgrundhistoria, men det finns ingen tid att utforska den. Varje korn av stämning får ge plats åt scener som driver handlingen med största effektivitet mot oinspirerade dueller mellan revolvermannen och Mannen i svart.
Det är förvirrande fajter där bådas förmågor att skada varandra är oklara, och därför ospännande. Ibland har Rolands kulor ingen effekt, ibland fungerar inte Mannen i svarts magi. Kanske förklaras detta vid något tillfälle men det finns för mycket att hålla reda på.
Alla potentiella grymheter har förstås tonats ned för att åstadkomma en mer kommersiellt gångbar lägre åldersgräns och gör att de få demoniska skräckelementen förlorar all spänst.
Trots att Kings ursprungsberättelse har en så rik mytologi blir aldrig ”The dark tower” mer än en generisk B-film, vilket sorgligt nog har varit ödet för många King-filmatiseringar. Fansen gör istället bäst i att hoppas på nyversionen av ”Det”, och se om Frank Darabonts ”The mist”. (TT)