Med sina många år i branschen så har Disney kommit att bli en lite märklig, och inte alltid så smickrande spegelbild av västerländsk kultur. Kritik har länge funnits mot exempelvis kvinnoskildringarna och nidbilderna av andra kulturer, men det verkar vara först på senare år som den har hörsammats – dock inte alltid fullt ut. Så sent som förra året drabbades bolaget av en folkstorm när en underleverantör började sälja en kostym föreställande Maui, sidekick till prinsessan Vaiana i den senaste filmen (den drogs snabbt in efteråt).
Men "Vaiana" är ytterligare en film som fortsätter den friska fläkt som delvis inleddes med den sorgligt bortglömda "Prinsessan och grodan", och på senare år bestått av "Modig", "Trassel" och, förstås, succéfilmen "Frost". Här står flickorna i fokus, med personlighetsdrag som tidigare enbart var öronmärkta för de manliga rollfigurerna.
I "Vaiana", som utspelas för ungefär 2 000 år sedan i Polynesien, känner den unga prinsessan Vaiana havets dragningskraft. Men hon har lovat sin pappa att stanna på ön som hon en gång ska styra som prinsessa. Men fisken och växterna dör, och till slut bestämmer sig 16-åringen för att söka en lösning. En gammal legend leder henne till Maui, en halvgud som är nyckeln till hur gudinnan Te Fiki ska väckas till liv igen.
"Vaiana" har "Frost"-publiken som främsta målgrupp, men den är en klassisk äventyrsfilm om en kaxig, godhjärtad hjälte med en ännu kaxigare sidekick. Här finns fantastiska sidorollfigurer, bland annat en blingbling-älskande krabbskurk som nästan stjäl showen, och en sorts ilskna kokosnötsfigurer som skapar trubbel på Vaianas och Mauis färd.
Bäst av allt är samspelet mellan Vaiana och Maui. Den senare skulle lätt ha kunnat ta över filmen, men regissörerna Musker och Clements håller hans buffliga beteende i schack. Det här är utan tvekan Vaianas film, och hon ror äventyret i hamn med lika delar skicklighet och ödmjukhet. (TT)
