Idolporträtt med besk bismak

Betyg: 2 Marcus & Martinus – tillsammans mot drömmen

Popfenomen. I "Marcus & Martinus – tillsammans mot drömmen" tar de två slitna tvillingbröderna Gunnarsen en paus från sitt hektiska schema och besöker hemstaden Trofors i norra Norge.

Popfenomen. I "Marcus & Martinus – tillsammans mot drömmen" tar de två slitna tvillingbröderna Gunnarsen en paus från sitt hektiska schema och besöker hemstaden Trofors i norra Norge.

Foto: Scanbox Entertainment

Filmrecension2017-01-20 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musikdokumentär

Regi: Daniel Fahre

Åldersgräns: Barntillåten

De populära norska tvillingarna Marcus och Martinus Gunnarsen utgör popfenomenet som inte går att motstå. Men det här idolporträttet ger en oväntat besk bismak.

Filmer som "Marcus & Martinus – tillsammans mot drömmen" har blivit ett återkommande fenomen på svenska biografer, en sorts idolporträtt i långfilmsformat. Ofta kläs de i en dokumentär skrud, men det handlar i grund och botten om material som riktar sig uteslutande mot fans. Det gäller även Daniel Fahres film om pojkidolerna Gunnarsen från Trofors.

På knappt tio minuter avhandlar Fahre, med hjälp av arkivklipp och hemmafilmer på tvillingarna, deras barndom och tidiga kärlek till musiken. De har alltid varit tillsammans, får vi veta. Syskonkärleken är stark, en förutsättning för deras framgång till och med.

Fahre följer tvillingarna i studion, när de repeterar dansnummer och laddar inför konserter. Dramaturgin består i frågeställningen om de ska lyckas sälja ut arenan Oslo Spektrum (gissa!), men det är förstås inte där som "Marcus & Martinus – tillsammans mot drömmen" berör. I stället sker det i de sprickor som uppstår efterhand i pr-maskineriet, när bröderna dräneras på energi av långa arbetsdagar, repetitiva shower och eviga signeringssessioner i fula shoppingcenter.

Precis där börjar det skava. För några kritiska frågor ställs aldrig till någon i duons närhet, faktum är att de vuxna inte säger mycket alls. När pojkarna tappar sugen och börjar tjafsa med varandra stiger pappa Kjell Erik (kombinerad far, extralärare, manager och projektledare) emellan, kritiserar deras usla samarbete – och uppmanar dem att le. Mamma Gerd Anne skymtar bara förbi i bakgrunden.

Filmen slutar i ett maffigt konsertframträdande, men i stället för att känna Marcus och Martinus-pepp tänker jag på hur en av bröderna på mellanlandning i skolan i Trofors plötsligt lämnar lektionen, går ut och lägger sig i korridoren och somnar på golvet. Jag är inte säker på att just den bilden var tänkt att fastna i huvudet på åskådaren. (TT)