Dramadokumentär
Regi: Amos Gitai
I rollerna: Yitzhak Hiskiya, Yogev Yefet, Tomer Sisley
Åldersgräns: Från 15 år
Vad händer i ett samhälle där politisk debatt förvandlas till hatkampanjer? Det skildras i "Rabin – den sista dagen", en israelisk dramadokumentär om faran med att sluta lyssna på sina motståndare.
I augusti fällde Donald Trump den farligaste kommentaren under den pågående amerikanska presidentkampanjen. Han pratade om det andra författningstillägget, rätten att bära vapen, och hävdade att om Hillary Clinton kom till makten skulle den rätten vara i fara – om inte vapenägarna själva "gjorde något åt saken".
Faran med den sortens politiska uppvigling står i centrum för den israeliska filmen "Rabin – den sista dagen". I en blandning av dokumentär och drama skildrar filmaren Amos Gitai det politiska för- och efterspelet till att premiärminister Yitzhak Rabin sköts ihjäl den 4 november 1995.
När Rabin undertecknade fredsavtalet mellan Israel och Palestina i Oslo 1993 blev han en internationell hjälte, men kritiserades hårt på hemmaplan av israeler som tyckte att det var landsförräderi att delvis ge bort kontrollen över Gaza och Västbanken till palestinierna. Det blev början på en hatkampanj på alla politiska nivåer som kulminerade i mordet, utfört av högerextremisten Yigal Amir.
Amos Gitai lägger ett komplicerat pussel som involverar allt från den bristande säkerheten under torgmötet då Rabin dödades, till att skildra livet i bosättningar på ockuperad mark. Vi får sitta med på ett sammanträde där uppskruvade Rabinkritiker lägger fram teorier om att han är psykotisk, och vid förhören där mördaren nöjt förklarar sina motiv.
Men framförallt utspelar sig filmen i en intim rättssal där en sorts haverikommission utreder fallet. Här tappar filmen fart i en lite missriktad vilja att redovisa varje kommatecken, det blir monotont när varje resonemang måste ges tid och plats att klinga ut.
I slutänden framträder dock det israeliska samhällets enorma polarisering och den skada som den fortsätter att åsamka landet, med smärtsamt skarpa konturer. Det för inte bara tankarna till USA, utan även till Sverige, där människor i allt högre grad står på varsin sida om åsiktsklyftan och träter utan att lyssna. (TT)