Skräck
Regi: William Brent Bell
I rollerna: Lauren Cohan, Rupert Evans, Diana Hardcastle
Åldersgräns: 15 år
En kvinna med ett förflutet anländer till ett stort, knarrigt hus på den brittiska landsbygden. "Det är som något ur en sagobok", säger hon och blinkar åt det mycket välbekanta skräckfilmsupplägget. Och inledningsvis är det bara att bocka av klyschorna. Stela familjeporträtt och saker som försvinner spårlöst för att sedan dyka upp. Människor som vet mer än de vill ge sken av. Och den mest obehagliga dockan sedan Chuckies glansdagar.
Det är nu inte vilken docka som helst. Han fungerar som son i huset. De gråhåriga föräldrarna tar noga hand om honom och omgivningen förväntas spela med. 30-åriga Greta (Lauren Cohan) är anlitad som barnflicka. Trots att hennes arbetsgivare hade missat att nämna att "barnet" i själva verket är en porslinsdocka som heter Brahms, som "vill ha saker på sitt sätt", accepterar hon läget.
Generösa kuvert med lönepengar hjälper så klart till att få henne att stanna. Liksom en söt och trevlig handlare som levererar matvaror till huset ett par gånger i veckan. Så ger sig föräldrarna av på semester. Och då tar givetvis läskigheterna fart på allvar. Varför försvinner till exempel Gretas kläder när hon duschar? Vem har klippt av en lock i hennes hår? Greta får tillfälle att fundera över sin egen mentala hälsa när hon efter bara någon dag ensam med Brahms börjar ifrågasätta om han faktiskt inte är levande?
Det gör publiken också, vid det här laget. Den roliga överraskningen är att "The boy" inte alls är så dum som den kanske låter. Med en spänningsskapande atmosfär, tillräckligt trovärdiga rollfigurer och en story som bjuder på lagom mycket mysterium och hoppa-i-stolen-effekter, lyckas filmen på ett imponerande vis ta alla gamla skräckfilmsklyschor som den vilar stadigt på och transformera dem till en förvånansvärt fräsch och härligt läbbig upplevelse. (TT)