Dramathriller
Regi: Ben Affleck
I rollerna: Ben Affleck, Zoe Saldana, Elle Fanning
Åldersgräns: Från 15 år
Ben Afflecks gangsterfilm om förbudstidens USA innehåller allt som en gangsterfilm bör. Men "Live by night" är ändå förvånansvärt själlös och sömnig.
Ben Afflecks regidebut, filmatiseringen av Dennis Lehanes kriminaldrama "Gone, baby, gone" för nästan tio år sedan, överraskade många. Inte bara för att hans karriär just då gick så smått på tomgång, men för att filmen visade sig vara ett smart, skitigt kriminaldrama med hög autenticitetskänsla. Ingen av Afflecks senare regiprestationer har överträffat debuten, men alla har varit starka, sevärda filmer.
Detsamma kan tyvärr inte sägas om Afflecks senaste regi- och skådespelargig "Live by night", där han återvänder till Lehane för ett gangsterepos som sträcker sig mellan första världskrigets slut och Hitlers maktövertagande och utspelas i förbudstidens USA. Här finns alla gangsterfilmsattiraljer: bredaxlade, dubbelknäppta kostymer, knattrande k-pist-dueller och biljakter, korrumperade snutar och vackra femme fatales. Ändå lyfter aldrig filmen.
Det börjar i alla fall övertygande. Den av kriget desillusionerade polissonen Sam Coughlin (Affleck) livnär sig på att råna spelhålor i Bostons undre värld. Men en passionerad kärleksaffär med den irländske maffialedaren Albert Whites flickvän Emma Gould (Sienna Miller) hotar tillvaron. Coughlin bestämmer sig för att tillsammans med Emma lämna staden.
Men först: en sista kupp.
Och vi vet hur sådana brukar sluta.
I filmens andra parti är handlingen förflyttad till Tampa, dit Coughlin beger sig för att etablera den italienska maffian i Florida. Där slår han sig i lag med den kubanska fraktionen i Floridas undre värld, allt för att slå ut Albert White, som också vill etablera sig på den svarta marknaden. Men Ku Klux Klan bjuder motstånd, liksom en poliskommissaries nyfrälsta dotter (Elle Fanning).
Dennis Lehane låter gärna sina komplexa historier sticka iväg på sidospår innan allt vävs ihop till en fungerande helhet. Här misslyckas Affleck med det senare, vilket bara får "Live by night" att framstå som spretig och ofokuserad.
Inte blir det bättre av Afflecks gangsterporträtt. Jämför Coughlin med Lehane-figurerna i "Mystic river" eller Afflecks redan nämnda regidebut, där man sympatiserade med moraliskt korrupta personer för att de plågades av sorg och skuld, inte för att de själva såg sig som bättre människor. Att "Live by night" aldrig riktigt blir engagerande beror till stor del på att Sam Coughlins öde helt enkelt inte berör. (TT)