Actionkomedi
Regi: Rawson Marshall Thurber
I rollerna: Dwayne Johnson, Kevin Hart, Amy Ryan
Åldersgränsr: Från 11 år
En skolåterträff hägrar för Calvin Joyner (Kevin Hart), en före detta stjärnstudent som känner att han har misslyckats med sina livsmål. Calvin tänker precis tacka nej, men en Facebook-förfrågan senare är han vän med Bob Stone (Dwayne "The Rock" Johnson), ett enhörningsälskande muskelberg vars största idoler är 80-talsskådisen Molly Ringwald – och Calvin.
Det visar sig att Bob är ingen mindre än "Fat Robbie", en i high school mobbad elev som räddades ur en prekär nakensituation tack vare Calvins basebolljacka. Tjugo år och sex timmars träningspass per dag senare har Robbie förvandlats till Herkules (jodå, det finns en hel del internskämt i "Central intelligence"), och säger sig vara CIA-agent. Nu har han sökt upp sin, som han säger, ende vän. Men vad vill han?
"Central intelligence" är ungefär så korkad som den låter, och är egentligen inte mycket mer än en ursäkt för Dwayne Johnson att springa om kring i tajta T-shirts och kasta-skjuta-sparka sig igenom diverse fönster och dörrar. Det kan förvisso vara underhållande ett tag, men det blir ju lite tjatigt.
Hade Johnson haft en bättre slängkäft vid sin sida än Kevin Hart hade det kanske gått att få till en dynamik att jobba med. Men Harts främsta uppgift verkar består i att skoja om bajs, och att skrika mycket och ofta, i ett så jobbigt tonläge som möjligt.
Kanske har Hart, likt de vanligtvis sevärda Amy Ryan och Aaron Paul (som spelar CIA-agenter), inte fått mycket att jobba med. De fyrkantiga rollfigurerna förstärker nämligen intrycket av att hela "Central intelligences" existens verkar bygga på The Rocks medverkan.
Någonstans under alla svällande muskler, skrik och CIA-konspirationer finns ett budskap om att man alltid är en vinnare om man är sann mot sig själv. Den idén rimmar illa med det faktum att Bo, för att vinna sina gamla skolkompisars gillande, känner sig manad att näcka framför dem igen, fast denna gång i superhjältekropp. (TT)