Drama
Regi: Jodie Foster
I rollerna: George Clooney, Julia Roberts, Jack O'Connell
Åldersgräns: Från 11 år
Jodie Fosters "Money monster" ger en känga åt finansvärlden och medierna. Den är sevärd, men stundvis blir kritiken övertydlig.
Att skildra finansvärlden – inte direkt känd för sin sexighet – på ett smart och rappt sätt må ställa den bäste av filmare inför en utmaning. Men Jodie Foster gör ett gott försök. I "Money monster" tacklar hon ogenomskinliga bolagsaffärer, medier som sviker sitt uppdrag och hur den lilla människan påverkas.
Den självupptagne finansjournalisten Lee Gates (George Clooney) är fixstjärna i tv-showen "Money monster". Med plojiga utstyrslar, diverse ljudeffekter och leksaker dundrar han ut råd på bästa sändningstid till sparare över landet. I kontrollrummet styr hans skickliga producent Patty Fenn (Julia Roberts) det hela i hamn när Lees nyckfullhet och ego hamnar i vägen.
Men en dag ställs Gates mot väggen. En ung man, Kyle Budwell (Jack O'Connell), dyker upp mitt under den live-sända showen med en bombväst och en pistol. Han har förlorat alla sina besparingar på grund av Lees uppmaning om att investera i ett storbolag som senare slarvat bort enorma summor. Nu kräver Kyle svar.
Jodie Foster manövrerar skickligt sin film mellan satir, drama och thriller. Merparten av "Money monster" utspelar sig i showens tv-studio, vilket skapar ett lätt klaustrofobiskt intryck som fungerar ypperligt i sammanhanget.
Tempo och berättelse hanteras dessvärre med slappare hand. Det går väl snabbt mellan varven, inte minst när det gäller hur tv-teamet unisont drabbas av Stockholmssyndromet och bestämmer sig för att hjälpa kidnapparen, eller hur människor över hela världen släpper allt de har för händerna för att följa gisslandramat på tv.
Skrapar man på ytan finns här en intressant betraktelse om människor som söker bot för sitt självförakt genom pengar och framgång, och en antydan om mediekritik som känns mer relevant än att förfasa sig över snaskjournalistikens existens. Foster verkar dock inte ha som ambition att ägna sig åt finlir, utan fokuserar på det övergripande budskapet om att för mycket pengar korrumperar din själ. (TT)