Animerat
Regi: Hiromasa Yonebayashi
Åldersgräns: Barntillåten
Kan någon föra mästaren Hayao Miyazakis filmarv vidare? Det har varit en brännande fråga för både animefantaster och barnfilmsälskare under lång tid . Efter ett otal falsklarm verkar det nämligen som att den japanske filmskaparen menat allvar med sitt proklamerade tillbakadragande för tre år sedan.
En av kandidaterna till att ta över stafettpinnen är Hiromasa Yonebayashi. Redan 2010 fick han förtroendet att göra anime av Mary Nortons barnboksserie "Lånarna", med den finstämda men något profillösa "Lånaren Arrietty" som resultat. "När Marnie var där" bygger även den på en brittisk ungdomsroman (av Joan G Robinson), och är en betydligt mörkare historia.
I filmens inledning beslutas att den tolvåriga Anna, som lider av astma och nedstämdhet, ska tillbringa sommaren hos avlägsna släktingar på Hokkaidos landsbygd. Under en av sina utfärder med sitt teckningsblock, upptäcker Anna ett spännande, till synes övergivet hus. När hon undersöker det närmare stöter hon på en flicka, Marnie, som säger sig bo i huset med sina föräldrar och tjänstefolk. Men finns Marnie på riktigt? Berättelsen växlar sömlöst mellan verklighet och det som kanske är Annas inbillning, eller en faktisk utsträckt hand från det förflutna.
Om man ska lägga någon skugga över "När Marnie var där" är det att Miyazakis ande hänger väl tung över filmen. Yonebayashi har redan bevisat sig värdig, låt honom leka loss lite, vill jag hojta till gubbarna i Tokyo. Å andra sidan, det är svårt att inte njuta av alla de för Ghibli så förtjusande särdragen – detaljrikedomen i animeringarna, de stämningsfulla ljudmiljöerna, den trovärdiga dialogen. Och bäst av allt, hur alla dessa beståndsdelar samlas till en enhet som kittlar åskådarens fantasi till oanade höjder.
Går Ghibli i graven med "När Marnie var där" som avskedshymn är det ett värdigt farväl. Men jag hoppas sannerligen på en fortsättning. (TT)