Fint budskap på barnens villkor

Betyg: 4 Bamse och häxans dotter

I "Bamse och häxans dotter" försöker lokattflickan Lova passa in bland resten av barnen utan att avslöja sina magiska krafter.

I "Bamse och häxans dotter" försöker lokattflickan Lova passa in bland resten av barnen utan att avslöja sina magiska krafter.

Foto: Nordisk Film

Filmrecension2016-12-22 14:48
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Animerat

Regi: Christian Ryltenius och Maria Blom

Röster: Peter Haber, Morgan Alling, Laura Jonstoij Berg

Åldersgräns: Barntillåten

Bamse och hans vänner är tillbaka, liksom en välbekant skurk från förr. "Bamse och häxans dotter" är viktig och aktuell med sitt budskap om hur enkelt fördomar skapas ur utanförskap och rädsla.

När den första långfilmen om världens starkaste björn dök upp på biografer 2014 omfamnades den av biopubliken. Runt 330 000 såg filmen, ett tecken på hur djupt förankrad den nu 50-årige seriefiguren blivit hos svenskarna, trots anklagelser om vänsterpropaganda och mansdominans.

Men "Bamse och Tjuvstaden" kändes, på gott och ont, som ett väldigt modernt Bamseäventyr. I centrum stod en av seriens nyare skurkar, Reinard Räv. Som en av Bamsevärldens få elakingar blev det upp till honom att skapa kaos i filmen – Vargen, piratgänget och de andra skurkarna har ju genom åren gått och blivit laglydiga.

"Bamse och häxans dotter" däremot blickar tillbaka mot de mer utflippade Bamsehistorierna där skogarna dolde mystiska väsen och hemliga världar. Huvudrollen spelas inte av Bamse utan av lokatten Lova, dotter till en bitter häxa som isolerat sig från omvärlden efter ständiga förföljelser.

Men Lova tror alla om det bästa, och försöker bli vän med bland andra Bamses ungar. Samtidigt får en viss Krösus Sork nys om att det finns guld i dammen ovanför kullarna, och börjar smida ränker för att komma åt det – planer som involverar Lova och hennes mamma.

"Bamse och häxans dotter" har ett tydligare barnperspektiv jämfört med föregångaren, inte bara för att berättelsen till stor del utspelas utan de vuxnas fysiska närvaro – de luras bort från byn under större delen av filmen – men också genom sitt budskap. Ida Kjellins och Sofie Forsmans manus berör aktuella saker som utanförskap och fördomar, och ger i typisk Bamseanda förklaringar till varför vissa agerar som de gör.

Denna förlåtande hållning föräras dock inte Bamses ärkefiende, den genomruttne Krösus. Men vissa saker måste kanske få vara precis som vid är vana vid i Bamses värld. (TT)