Feelgood med många ljusglimtar

Betyg: 3 Why him?

Mötet mellan Ned Fleming (Bryan Cranston) och hans blivande svärson Laird Mayhew (James Franco) går under all förväntan i "Why him?".

Mötet mellan Ned Fleming (Bryan Cranston) och hans blivande svärson Laird Mayhew (James Franco) går under all förväntan i "Why him?".

Foto: Scott Garfield

Filmrecension2016-12-23 05:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Komedi

Regi: John Hamburg

I rollerna: James Franco, Bryan Cranston, Zoey Deutch

Åldersgräns: Från 7 år

Bryan Cranston och James Franco har oväntat bra kemi i en störig julkomedi som visar sig komma med ett vackert budskap. "Why him?" är vuxenunderhållning som överraskar med många ljusglimtar.

Filmer om giftasvuxna kvinnor vars tilltänkta framkallar panik i familjen känns inte så tidsenligt 2016. Men voilà, här har ni en modern arvtagare till 50-talsklassikern "Brudens far" (som för övrigt gjordes i ny version redan på 90-talet).

För att vara en feelgoodfilm är "Why him?" spetsad med så mycket svordomar och könshumor att man direkt känner av den Hollywoodska idésprutan Jonah Hills signum. Och mycket riktigt, Hill har kläckt storyn som i händerna på "I love you, man"-regissören John Hamburg blir en sorts generationsöverskridande bromance-film.

Stephanie Fleming (Zoey Deutch) stålsätter sig för det värsta när hennes familj bjuds hem till den nye pojkvännen Laird (James Franco) över jul. Men ingen hade kunnat förbereda pappa Ned (Bryan Cranston) och resten av familjen på den Silicon Valley-förmögne Lairds lyxvilla i Palo Alto. Vad värre är, den potentielle svärsonen visar sig vara en svordomsspottande lirare utan impulskontroll, iklädd bisarra tatueringar och inte mycket mer.

Frontalkrocken är ett faktum.

Det finns aldrig någon tvekan om hur "Why him?" ska sluta, så nyckeln till att den här julkomedin ska lyckas ligger i vad som händer på vägen. Det är Hamburg medveten om, och han utnyttjar varje spänning mellan Neds och Lairds motsatta världar för att skapa friktion. Det ger ett par vansinnigt roliga scener där Franco och Cranston nästan verkar tävla i att spela ut varandra.

Men det är Keegan-Michael Key i rollen som Lairds artigt klarsynte assistent Gustav – en rollfigur som är en korsning mellan "Rosa pantern"-filmernas Cato och valfri sidokaraktär från en Wes Anderson-film – som stjäl showen. Scenen där han guidar Ned genom ett förnedrande toalettbesök är i Peter Sellers-klass, en omedelbar klassiker och, faktiskt, filmens största behållning. (TT)