Komedi
Regi: Kirk Jones
I rollerna: Nia Vardalos, Elena Kampouris, John Corbett, John Stamos
Åldersgräns: Barntillåten
Det spelar ingen roll om ett dåligt skämt är inpaketerat i en spröd baklava, det smakar fortfarande illa. Detsamma gäller saker som sexism, hederskultur och ultranationalism. Det spelar ingen roll om det är förtäckt till en tossig familjekomedi. Att skämta om att köttätande, starka machomän avlar gossar medan veka, mesiga vegetarianer bara är kapabla att avla svaga flickor är fortfarande trist.
Hela filmen, med handling tunn som filodeg, är ett enda stort sexistiskt skämt eftersom "konflikten" handlar om att mormor Grekland vill ha ett äkta frieri och ett riktigt drömbröllop medan morfar Grekland bara vill ha det hela överstökat. Som straff slutar hon tvätta hans kläder och slava på för den handfallne patriarken som inte ens kan bre en smörgås själv. Skämtet bygger på att frun tvättat och städat åt maken i 50 år eftersom hon ansett det vara en äktenskaplig plikt. När det framkommer att de inte är lagligt gifta behöver hon inte och detta ska tvinga fram ett romantiskt frieri från morfadern som i och med avsaknaden av äkta maka nödgas gå i smutsiga kläder.
Publiken förväntas också skrocka glatt när mormodern delar med sig av det äktenskapliga råd hon själv en gång fick inför kommande bröllopsnatt: "Låtsas svimma bara och låt honom göra sin grej". Man garvar, trots att det hon säger är vidrigt
Filmens huvudperson gör något halvhjärtat försök till ifrågasättande då och då men det är obetydligt, i stil med ett huvud på sned. Man poängterar i stället gång efter annan hur viktigt det är att hålla på sig och att välja partner utifrån nationalitet och renrasighet. Endast en äkta grek duger. Fast man alltså lever och bor i USA och inte Grekland. Det kan vara värt att påpeka för att riktigt visa på den absurda ultranationalismen som råder i denna film där grekerna uppfunnit exakt allt och alla greker är släkt med Alexander den store i rakt nedstigande led och därmed bäst i världen. På allt, givetvis.
Och det spelar ingen roll att det är tänkt att vara en vrålfestlig överdrift, för oraffinerad stereotyphumor och slentriansexism är inte rolig. (TT)