I slutet på 1990-talet upptäckte Hollywood att Japan satt på en skattkista med skräckkoncept. Hideo Nakatas "Ringu" var förstås inte den första i just den här vågen skräckfilm, men den blev fanbärare för en trend som satte dollartecken i ögonen på producenterna i drömfabriken. Många re-makes, blockbusters och uppföljare senare dog vågen ut.
Varför den här tredje, amerikanska "Ring"-filmen blev till vete sjutton. Sedan den spanske regissören F Javier Gutiérrez knöts till projektet 2014 kom det i rullning –men dess remiärdatum har illavarslande nog skjutits upp fyra gånger.
Efter att ha sett "Rings" förstår man varför. En överdrivet komplicerad inledning – en flygkrasch och en vhs-älskande, experimentglad collegeprofessor senare – introduceras filmens verkliga huvudperson, Julia (Matilda Lutz). Liksom sin pojkvän, collegestudenten Holt (Alex Roe), tittar hon på en vhs-film som professorn har i sin ägo och drabbas av en förbannelse.
Men utöver att se en otäck, vattenskadad flicka kravla sig upp ur en brunn på filmen får Julia dessutom en massa syner. Nu tänker hon sätta stopp för förbannelsen.
"Rings" hade, med tanke på sitt första parti kunnat flippa ut helt och bli en sorts partikelfysisk knasfest. Men Gutiérrez har svårt att bestämma sig för vilken riktning filmen ska ta. Han botaniserar i stället bland de senaste årens skräckfilmer och tv-serier och drar ihop något som visar sig vara en typisk "ursprungsfilm", som ska berätta bakgrunden till varför ett övernaturligt väsen härjar. Problemet är ju att det redan har gjorts, i de tidigare filmerna.
Det är förklarligt att Gutierrez vill göra något eget av konceptet, men han hade ju kunnat göra det på ett mer innovativt sätt. Alla "Ring"-älskare blir i stället blåsta på konfekten, och några nya fans lär den här b-skräckisen knappast värva. (TT)