Finländaren Olli Mäki var redan ett namn inom finsk boxning 1962, när han gav sig på att fajtas om världsmästartiteln i fjädervikt. Men hans fokus på matchen hotades av en förälskelse. "Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv" skildrar dragkampen mellan privat- och yrkesliv i en genre som vanligtvis mallas hårt efter devisen "framgång-till-varje-pris".
Filmen tar avstamp i ett bröllop. Här etableras förälskelsen mellan Olli (Jarkko Lahti) och Raija (Oona Airola), men i en liten scen avslöjas också en sida hos boxaren som kanske gör honom till en godhjärtad människa, men som också kan ses som ett tecken på att han saknar den hänsynslöshet som krävs i ringen. Mäki fångar omsorgsfullt en instängd fluga i ett mjölkglas och släpper ut den i frihet utomhus.
Det är inte det enda tillfället i Juho Kuosmanens långfilmsdebut där Mäkis jordnära livsinställning visar sig, men sådana detaljer understryker att detta finländska Oscarsbidrag sticker ut från mängden i boxningsgenren. Kuosmanen är, likt huvudrollfiguren i hans film, inte hängiven boxningen i första hand, men har därmed skapat en rörande och annorlunda film.
Fokus här ligger snarare på pr-maskineriet runt omkring boxningsringen, en cirkus som förstärks av att Mäkis fajt mot den mer meriterade amerikanske mästaren Davey Moore (John Bosco Jr) är den första världstitelmatch som arrangeras i Helsingfors.
Kuosmanens regi är övertygande, och Jani-Petteri Passis foto följsamt. Lika stor behållning har man av Lahti och Airola i huvudrollerna, liksom av Eero Milonoff i rollen som Mäkis pådrivande tränare.
För en film vars slut går att förutspå redan från start – och då inte bara för att den är verklighetsbaserad – är "Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv" en resa väl värd din tid. (TT)