Efter Batman och Superman och diverse andra konstellationer från DC Comics universum är det nu dags att möta Wonder Woman. I den här filmen får vi veta hur hon gick från att vara dotter till amasonernas drottning Hippolyte på en magiskt skyddad ö till att rädda mänskligheten (i alla fall för en stund).
Här blandas grekisk mytologi och första världskrigets skyttegravsfasor på ett utmärkt vis. En kortfattad vinkning till Bruce Wayne i inledningen skvallrar också om framtiden.
Gal Gadot är superlyckad – stark, varm och rolig – som Wonder Woman, eller Diana som hon kallas filmen igenom. Godhjärtad, pliktfylld och helt utan cynism får hon lära sig den svåra vägen hur komplicerad mänskligheten kan vara. Hennes guide blir den stilige spionen Steve (Chris Pine) som försöker hindra tyskarna, framförallt den vanställda och galna Dr Poison, från att utveckla en dödlig stridsgas.
Efter en rad ganska träiga och deppiga superhjältefilmer från DC Comics lyckas regissören Patty Jenkins ("Monster") pumpa in energi och humor i den här överbefolkade genren och gör den mirakulöst nog lite spännande igen.
Det finns många stiliga scener i "Wonder Woman". En inledande strid på stranden då amasonerna slåss mot tyska soldater bjuder på pulshöjande action där krigaresset general Antiope, spelad av en stenhård Robin Wright, glänser alldeles särskilt.
Men det är nästan i pauserna, i de små detaljerna, som filmen briljerar mest. Det sexskämtas subtilt och egentligen rätt lökiga repliker laddas med känsla. Det är ju nästan så att man baxnar när Diana lägger handen på Steves (Chris Pines) axel och hejdar honom och hans tre kumpaner i steget och säger:
"Stanna ni här, jag går före".
Och när Diana, i filmens bästa scen, släppte ned håret och äntligen gjorde sin Wonder Woman-grej fullt ut i ett brutalt vackert regn av kulspruteeld, då reste sig håren på mina armar och tårar rann utför mina kinder. Synen av den ensamma kvinnan vid frontlinjen representerar så mycket och har tydligen varit något jag längtat efter att se utan att ens ha varit medveten om det.
"De förtjänar dig inte", säger amasonernas drottning när hennes älskade dotter Diana vill ge sig av för att rädda mänskligheten. Det har hon möjligen rätt i. Men herregud som vi i publiken har förtjänat en riktigt lysande hjältinna som Wonder Woman. (TT)