CCC
King Arthur
Regi: Antoine Fuqua
Manus: David Franzoni
I rollerna: Clive Owen, Keira Knightley, Ioan Grufudd, Stellan Skarsgård
Land: USA
Speltid: 2 tim 10 min
Censur: tillåten från 11 år
Filmstaden i Linköping
Först som sist, nya storfilmen "King Arthur" är en bagatell, trots ett bombastiskt anslag, fläskiga fäktscener och brinnande pilregn.Myten om kung Arthur är en av britternas mest omhuldade. Den har ingredienserna som krävs: en rättrådig ledare, trofasta riddare runt honom, en skön kvinna och ett magiskt svärd. Men har han funnits på riktigt?
Ja, på senare år har forskarna enats om att det fanns en Arthur på 400- eller 500-talet. Han var en ledare som slogs bland de andra engelska kungarna mot saxarna (som invaderade efter det att romarna lämnade landet 410). Han var kelt, britt, engelsk, romersk eller walesisk, kanske flera personer som smält samman.
Haltar från början
Regissören Antoine Fuquas och manusförfattaren David Franzoni struntar i myterna. De sätter in Arthur i ett begripligt, historiskt sammanhang och hans lojala riddare har inte mer än namnen gemensamt med sagofigurerna.
Tyvärr får greppet filmen att halta redan från början. För hur trovärdigt är det exempelvis att Arthurs sjumanna-gäng besegrar en här på 200 personer utan att någon av riddarna tillfogas ens minsta skråma?
Filmen gör gällande att Arthur är ett romerskt befäl som vuxit upp i England. Nu är han på väg att bli en fri man efter att ha tjänat Rom i femton år. Arthur längtar hem till det civiliserade Rom. Samtidigt skriker England efter en ny ledare som kan ta in landet i en ny era.
Innan romarna lämnar England får Arthur ett sista uppdrag. Han och hans lojala riddare måste bege sig norrut till Hadrians mur och få loss påvens gudson och dennes familj ur saxarnas grepp. Ett riktigt självmords-uppdrag, de grymma saxarna som leds av Cerdic är på väg att invadera England med sin enorma armé.
Arthur spelas av Clive Owen. Det är en bra skåde-spelare, som sliter för att få ut mesta möjliga av rollen. Hans Arthur tror på allas lika värde och att Rom står för demokrati och jämlikhet. Owen gör honom till en slags antihjälte, grubblande javisst, men - förstås - ändå att lita på när det blåser. Arthur besegrar allt, till och med undergångsstämningen som präglar filmens första hundra minuter.
Endimesionell saxare
Huvudfienden, saxarnas hövding Cerdic, är mer endimensionell. Stellan Skarsgård hade säkert roligt under inspelningen, men det är inte lika kul att titta på hans muttrande gestalt, som bränner, lemlästar och dödar, utan att kännas direkt närvarande.
Någon actionfilm är knappast "Kung Arthur", den känns lite baktung, både i stridsscener och i dialog. Mycket är egendomligt och Kiera Knightleys Guinevere är egen-domligast av alla. En kroppsmålad krigsprinsessa, en överjävlig bågskytt, som kämpar för woaderna, folket i skogen. Och Merlin är ingen trollkarl utan en slags gerillaledare för samma folk.
Trots invändningarna är "King Arthur" ingen dålig film. Den bärs upp av en robust humor, som känns igen från brittiska arbetarklasskildringar. Skådespelarna är bra, men lider av filmens begränsningar. Regissören har avstått från några av datorålderns frestelser, det känns trots allt som om riktiga människor kämpar därute i leran. Fotot är vackert och stundtals suggestivt i sina brunmurriga, dova färger. Och miljön går inte heller att klaga på, Irland är alltid Irland.