LG Petrov, sångare i Entombed A.D., drar i ett mellansnack igång ett skanderande av ”Olof, Olof, Olof” och samtliga i den fullsatta Flygeln stämmer in. Den Olof han och publiken hyllar är Olof Wikström, som är huvudpersonen bakom Black Christmas-festivalen. Och det finns ingen anledning att inte hylla Olof. Black Christmas kan inte räknas som något annat än en succé. Biljetterna gick åt i snabb takt, banden gjorde riktigt bra insatser, och publiken var nöjd.
Logistiken brukar vara ett ofrånkomligt och otacksamt diskussionsämne under festivaler – fungerar den är det få som tänker på den, och fungerar den inte så kommer gnället komma med samma säkerhet som det går att säga att majoriteten av hårdrockare har en tendens att klä sig i svarta kläder. Black Christmas flöt på utan några större incidenter. Under fredagen gnälldes det en del på att det var långa köer till barerna, men det var just sådana småsaker som kom upp. De stora sakerna som att spelningar kommer i gång i tid, att besökarna kommer in på spelningar och liknande – fungerade alldeles utmärkt.
Värmekyrkan med sin marknad ’Black Market’ fungerade bra som avlastning för Flygeln med mat, merchandiseförsäljning och skivsignering, och den något underskattade funktionen som viloplats. Sedan var det synd att den stängde så tidigt. På frågan om det ska bli en fortsättning på Black Christmas finns det egentligen bara ett svar. Arrangemangsmässigt är det bara småsaker att putsa på. Och inte att förglömma – tidpunkten innan jul är väl vald för att hålla en festival för en publik som annars är marginaliserad under högtiden.