Hårdrocksfans är inte direkta välkända för sin öppenhet för nya intryck. Följaktligen var det en bra idé att uteslutande samla band ur black- och death metal-genrerna till helgens Black Christmas-festival i Norrköping. Att ett band ska ut och spela en klassisk skiva i sin helhet är ett grepp som använts så mycket att det nästan börjar kännas unket. Black Christmas bjöd på tre stycken sådana uppvisningar. Fredagens huvudnamn Morbid Angel framförde sin ”Covenant”-skiva kompetent men inte särskilt spännande. Då blev det desto bättre när de gick över till att spela låtar från sina andra skivor.
Norrköpingssönerna Marduk spelade både fredag och lördag, och stod för de andra två hela skivorna – ”Panzer Division Marduk” och ”Those of the Unlight”. Bandet briljerande med en fullständig överkörning båda kvällarna. Tyvärr blev det lite väl lite tid för material från deras övriga karriär, även om premiärspelandet av nya ”Frontschwein” lovar gott inför framtiden. En av de vanligaste invändningarna mot black metal-band är deras sopiga ljudbild på skivorna. Live låter det mesta, tack och lov, betydligt fylligare och tyngre. Till och med Nifelheim når stundtals riktigt bra nivåer. Necrophobic malde mest på och var inte överdrivet kul.
Huruvida Entombed A.D. är stärkta av att frontmannen LG Petrov vunnit rättstvisten mot sina forna bandmedlemmar och gissningsvis snart kan skippa den där förlängningen av bandnamnet ska jag låta vara osagt. Han och bandet gjorde hursomhelst en insats som var betydligt piggare än allt Entombed tagit sig för på många år. Bandets death metal-kusiner i Grave gjorde också de en vital spelning. Norrmännen i Aura Noir presenterade sig själva som ”världens ondaste band” och lämnade ingen nåd åt publiken. Variation är inte deras starkaste sida, och det var inte utan en viss känsla av matthet som de lämnade oss med. Farbröderna i Sodom var på gott humör och avslutade death metal-inslaget.
Festivalens största överraskning kom från ett av de mindre banden. Finspångs Facebreaker kämpade mot tunn publik, men med sina korta, melodiösa låtar och ett självklart framträdande vann de definitivt. Sist men inte minst ställde sig Satyricon på scen. Som black metal-band är de unika i det att de lyckats kombinera de bästa elementen från genren med att dra in melodier och storslagna arrangemang. Och när de gick av scen efter den otroligt mäktiga black metal-hymnen ”Mother North” stod det klart att Black Christmas inte kunnat få en bättre avslutning.