Gustafsson och Kant: Mordbrännaren
Författarduon Gustafsson och Kant debuterade förra året med "Singöspionen" och nu är den andra (fristående) boken i duons Singöserie här: "Mordbrännaren".
Ett gäng sätter eld på husvagnar och tält på en camping där ett flertal romer bor. Kriminalinspektör Solbritt Andersson och kollegan Lena Karlsson sätts på fallet. Dessutom gäckar trådar från första boken i serien återigen Solbritt. Det förflutnas skuggor finns hela tiden närvarande.
Då och då blir det lite väl klämkäckt och det finns en del märkliga känslosvall som man som läsare har svårt att relatera till. Samtidigt är Solbritt Andersson en intressant och välkommen nykomling i genren och intrigen är inte illa.
Det är inte alltid man varken tänker på eller har plats för omnämnandet av omslaget i en recension, men här bara måste det få ett extra plus i kanten, kanske rent av en guldstjärna, för det här är ett riktigt smart thrilleromslag. (Bokfabriken)
***
Christina Olséni och Micke Hansen: Fågelskådaren
Här har vi ännu en författarduo som kommer med nytt inför sommaren. Boken "Badhytten" var Olséni och Hansens debut i (humor)deckargenren, och den kom ut förra året. Sommarens bok "Fågelskådaren" är en fristående fortsättning.
I "Fågelskådaren" är Falsterbo med omnejd återigen miljökuliss. Pensionärerna Egon och Ragnar rotar i mordet på en mycket rik fågelskådare. Så där rasande spännande blir det inte, men däremot får man sig en dos skruvad humor och hög mysfaktor. Och är det något sådant man är ute efter, ja då har man kommit rätt. (Massolit förlag)
***
Eva Dolan: Döda talar inte
Tidig morgon i staden Peterborough i England: Ett antal gästarbetare står och väntar på att bli upplockade på väg till dagens påhugg när en bil plötsligt kör rakt in bland dem. Föraren smiter från platsen och lämnar död och kaos efter sig. Det blir kriminalarna Zigic och Ferreiras uppgift att utreda fallet.
Högerextrema vindar, diverse villospår och framför allt en tvivelaktig politiker hanteras på ett trovärdigt och mycket verklighetsnära sätt av den välskrivande Eva Dolan, och "Döda talar inte" är helt klart värd en sommarläsning. (Massolit förlag)
***
Lee Child: Tvinga mig
Det finns knappast särskilt många läsare som tycker att böckerna om Jack Reacher är ”okej” eller ”ganska bra” – antingen uppskattar man dem väldigt mycket eller så fnyser man åt dem. Själv tillhör jag de redan frälsta.
Som vanligt i Reacherland är det lite oklart varför Reacher hamnar där han gör, men så fort han är där (var än där må vara) blir det spännande. Så även nu, i staden Mother’s Rest. Men det rofyllda namnet till trots består stora delar av "Tvinga mig" av en riktig mardrömsresa. Och ett möte med ondskan personifierad.
Lee Child har varit på riktigt bra skrivarhumör i "Tvinga mig", vilket gjort den tjugonde boken i serien till en riktigt bra Reacherthriller.
Det är bara att tacka och ta emot. (Massolit)